Det finns möten och texter som måste få ta tid. Här intill ligger det längsta reportage jag skrivit. Jag har jobbat med nästan 11 000 vackra och viktiga tecken. Det är mer än dubbelt så många som vi brukar använda till våra reportage. Men även om texten bara är en liten del och en aspekt av en människas liv är den lång. Jag hoppas att du vill ägna tid till att läsa den i dag.
Emelie Stolt är 27 år. Hon driver eget företag, bor i ett mysigt renoverat hus med man och två barn. Men under flera år har hon levt med en man som misshandlat henne. Hon har kämpat mot myndigheter, som i stunder när hon behövt stöd och hjälp, har fått henne att känna att hon överdriver. Att det kanske inte var så farligt ändå.
Läs Emelies historia och ägna en stund av den tredje advent till eftertanke.
Nästa lördag fortsätter Helgsidorna handla om temat hur vi mår. Inuti. För även om julen kan vara mysig, stämningsfull och fin finns problem och skavande känslor. Advent eller inte.
För ett tag sedan fick jag ett mejl, där orden "Första hjälpen - lika självklart vid psykisk ohälsa som vid fysisk skada" stannade kvar hos mig.
Tidigare i veckan lyssnade jag till en föreläsning med Ulrika By, som är journalist på DN Söndag. När de gjorde om tidningen senaste dubblerade de längden på sina personporträtt. "Mitt i allt brus vill folk ha något att läsa. En bra text behöver blodcirkulation", sa hon. Just den här veckan kändes det extra rätt att höra.