Förra helgen fick jag äntligen träffa min värdfamilj. Nej, jag har inte flyttat än men jag besökte dem i deras sommarhus som ligger i Skåne.
Det kändes väldigt spännande och jag var faktiskt riktigt nervös. Men det var absolut inget att oroa sig för, de var hur trevliga som helst.
Även om det såklart kändes lite nervöst att träffa föräldrarna så var jag mer orolig för vad barnen skulle tycka om mig. Den yngre pojken var lite försiktig i början men när han såg att storebror godkänt mig så gick det väldigt bra.
På ett sätt känns det ganska bra att få träffa barnen innan jag flyttar. Att jag hälsar på dem en helg ger ju barnen en chans att se vem jag är och vänja sig vid tanken med mig som deras au pair. Det kanske underlättar när jag flyttar till Bryssel.
Det måste ju kännas bättre att de vet vem det är som kommer och flyttar in hos dem. Det skulle i alla fall jag tycka kändes tryggt om det hade varit jag som skulle få en au pair.
Man kan helt klart säga att jag längtar till flytten, jag har redan hunnit planera massa aktiviteter som jag och barnen skulle kunna göra.
De verkar riktigt gulliga och gillar precis som mig pyssel vilket gör att jag har massor idéer på vad vi skulle kunna hitta på.
Just nu spenderar jag mina dagar med att fundera på trolldeg, skattjakter, picknickar, pyssel och lego-byggen.
Jag är såklart medveten om att allt inte kommer vara fantastiskt jämt och att mitt år också kommer innehålla läxläsning och konflikter.
Det ändrar inte min attityd och jag är fortfarande övertygad om att det kommer bli ett fantastiskt år och hoppas att jag kommer bli en bra och omtyckt au pair.