Duschförvirring på husvagnssemester
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Perfekt", menar lillkillen vars favoriträtt är just denna sura fisk.
Istället för att cykla runt kvarteret med ett gäng kompisar cyklar han nu istället runt på campingen och hips, vips har han naturligtvis träffat på en ny jämnårig kompis och hans söta, guldlockiga fyraåriga lillasyster.
Deras sympatiska föräldrar är mycket noga med att påtala att de minsann inte är "Stockholmare" utan från Norrtälje. Efter att vi lärt känna varandra lite närmare så visar det sig att de bor tre kilometer från "08-riktnumret", men Norrtäljebor är de, jajemensan! Tre kilometer kan göra en stor skillnad!
När det visar sig att de aldrig ätit surströmming (kanske någon gång då de var små bara) så måste vi naturligtvis introducera dem för denna kulinariska rätt.
"Man kan ju inte bara bjuda människor man inte känner på en campingplats på middag", menar våra vänners tonårsdotter med ett snett leende, men det kan man förstås.
Vi dukar upp långbord och de tycker faktiskt att det är "riktigt gott" (sillen de har med sig som nödproviant blir i alla fall orörd). Det blir en väldigt trevlig kväll, men när de ska åka hem på morgonen därpå gråter lillkillen förstås floder.
"Hur lååångt är det till Norrtälje, mamma? Kan vi inte åka diiit vi också?"
Att leva husvagnsliv är något som vi annars blivit riktigt vana vid (detta efter förra sommarens fyra dagars camping då det tog typ sju timmar att få upp ett förtält och regnade konstant hela tiden).
Nu skiner solen, det är varmt men fläktar ändå härligt från havet. Förtältet smackas snabbt upp och vi och vännerna hemifrån varvar grillning med räkfrossa nere på den mysiga fiskrestaurangen, bad, båttur ut till Ulvön och kortspel på kvällarna.
"Vems tur det är att diska", är dagens ständiga fråga och naturligtvis är det alltid intressant att ta del av vilket betalningssystem det är till duschen.
Tiokronor, är svaret och jag hoppar sålunda in i ett litet utrymme, klär av mig och stoppar in guldpengen. Men "hoppsan" den åker bara rakt igenom apparaten och något vatten kommer inte. Jag testar några gånger till, men inser att det inte funkar. Det är bara att klä på sig igen och testa nästa ...
Nu fastnar tiokronan, men i fickan så hittar jag en femkrona som jag lyckas peta ut den med. Men då fastnar givetvis femkronan istället och den går inte att peta ut med tiokronan. Bara att byta dusch igen (denna gång lite lätt irriterad). Nästa tiokrona går också bara rakt igenom, men då får jag den briljanta iden att vrida på duschkranen. Givetvis kommer varmvattnet direkt och det visar sig att campingen har någon form av "återvinningssystem" (Sa inte maken något om detta innan? Hm...)
Varför man egentligen ska stoppa i tiokronor i överhuvudtaget förblir dock en gåta.
Snart styr vi kosan hemåt igen. Kanske får jag äntligen användning för de chockrosa, högklackade skorna när det blir till att glamourshoppa i Ö-vik?