Det var ingen seriemördare
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag bevittnade själv rättegången i Piteå i början av 90-talet när Quick, utan tillstymmelse till bevis, dömdes för att ha skändat och mördat Charles Zelmanovits. En pojke som förmodligen aldrig utsattes för något brott. I samband med rättegången frågade jag åklagaren Christer van der Kwast om man verkligen kan döma någon för mord utan minsta bevis. Jag fick inget svar.
Jag har aldrig trott att Thomas Quick är en seriemördare och 2002 skrev jag så här om Quicks hjälpredor som gjort karriär på hans med tiden allt bisarrare erkännanden.
"De har samtliga deltagit i 1900-talets största häxprocess i svenskt rättsväsende. Förblindade har de rusat fram och Quick har suttit som en till konung upphöjd hovnarr. Mytomanen har fått sin publik och media har villigt spätt på bilden av den galne seriemördaren".
Och vidare:
"Det är givetvis allvarligt och uppseendeväckande, men än allvarligare är att det går omkring ett antal riktiga gärningsmän i frihet".
Jag spekulerade i att det sannolikt skulle dröja många år innan rättsväsendet reagerade och det blev tal om att rättegångar måste göras om, men avslutade krönikan på följande sätt.
"Men historien är obarmhärtig och när den skrivs kommer sådana som Christer van der Kwast att stå som exempel för hur lätt det är att förblindas av kejsarens nya kläder".
Nu är vi där. Hela historien om Thomas Quick är en varböld så stinkande att det faktiskt är svårt att tro att det är sant. Summariska rättegångar baserade på undermåliga förundersökningar som i sina stycken gränsar till bedrägeri. Eller i vart fall dumhet.
I veckan slog ledande experter fast att de påstådda benbitarna från den norska flickan Therese Johannesen består av "trä, limliknande material och syntetmaterial". När Quick dömdes för att ha mördat henne hävdade två professorer att det med all sannolikhet handlade om benbitar från en människa med det lilla tillägget "närmare bestämt från ett barn".
Osteologen Ylva Svenfelt säger att hon inte kan tolka professorernas utlåtande på annat sätt än att det är "vetenskapligt bedrägeri".
De närmaste åren kan bli mycket plågsamma för den grupp människor som gjorde karriär på och bokstavligen solat sig i glansen från en bestialisk seriemördare som sannolikt bara är en simpel mytoman.
Förvisso är det säkert så att om man tror tillräckligt mycket på en sak så blir man blind för det som kan störa saken. Man blundar för det uppenbara ända tills lögnerna och förnekelsen rinner ut som en stinkande pöl med spya.
Katolska kyrkan har blundat och blundat och blundat. Pedofilprästernas övergrepp har tystats ner och i det längsta har polisen hållits utanför. Nu går det inte längre och den vidriga spyan stänker till och med på Påvens skörtel.
Jag vet inte varför så många katolska präster gillar småpojkar, men kyrkans neurotiska syn på sexualitet spelar säkert in. Att leva i celibat är inte sunt och säkert en del av förklaringen. Men det försvarar definitivt inte övergreppen.