Det var en ekorre som fick oss på fall. Den skuttade glatt på trottoaren utanför Stadshotellet. Samtidigt kom jag gående med barn i barnvagn och hund vid sidan om. Som så många gånger förut och så många gånger efteråt.
Men den här gången skulle bli något extra. För det enda - utom mat - som tänder min hund på alla cylindrar är just ekorrar. Det är fortfarande en helt vanlig förmiddagspromenad, men denna ekorre ska snart skutta iväg, få min hund att glömma matte, koppel och barnvagn och rusa efter. Jag ska få armen i ett konstigt vridläge och kopplet ska millisekunden därefter välta barnvagnen. Ut på asfalten ska en en tvärväckt, gallskrikande dotter göra flygfärd. Och på vägen mellan Stadshotellet och kyrkan ska det stå en hund. Min hund. Mitt i vägen. Och bromsa upp trafiken åt båda håll.
Svetten börjar pumpa och jag får tankestillestånd innan jag prioriterar dotter upp i vagn innan jag jagar hund.
Det är få gånger jag varit så arg. Eller bortom arg. Jag var så arg att jag inte ens ville banna och skälla. Jag ville bara inte se hunden mer, hade jag varit i skogen hade hon fått klara sig själv. Jag hade gått vidare.
I dag handlar det om barnvagnar på Helg. Tre familjer berättar som sina erfarenheter. Att köpa vagn är ett helt företag och planeras ofta i god tid. Det skojas om att långa hitec-modellbeteckningar ska engagera de blivande fäderna i köpet och det diskuteras egenimport, design och funktioner.
Läs mer här intill. Och ha en fin helg.