Det finns stunder då jag stannar upp och verkligen tänker efter. Tänker efter när det egentligen började gå åt tjottahejti.
När Roy Orbisons "Oh, pretty woman" ersattes av Akons "Sexy bitch". "Kind woman, I give you my all/Kind woman, nothing more", sjunger Led Zeppelin. "You a stupid hoe", kvider den där uppblåsta bruden, vars namn jag förträngt, mer än 40 år senare.
För det började ju förbannat bra. Det fantastiska sextiotalet var bara början på det som skulle komma härnäst.
Nästan kusligt bra band skapades och på sjuttiotalet regerades musikindustrin av de bästa banden genom tiderna. Sedan hände någonting. Åttiotalet var väl fint i sig med band som Metallica och Iron Maiden, och även nittiotalet hade några fina orkestrar. Men nu då?
Jag säger inte att all musik idag är värdelös. Självklart finns det fantastisk, overkligt bra nyproducerad musik också, till exempel "Graveyard" och "Horisont" för att nämna två favoriter, som dessutom är från Sverige.
Men själva grejen är inte densamma som förr. Det är svårt att hitta musik värd att lyssna på i dagens röra, och de fåtal band som lyckas sticka ut och köra med sin egen stil får inte alls lika mycket uppmärksamhet som de förtjänar.
Fast när man väl hittar dem så stannar de faktiskt kvar och när man funnit ett band, så ligger det andra inte långt bort.
Hemma har jag en ständigt växande LP-samling med noggrant utvalda skivor. Bara det säger väl en hel del om vilken musik-era jag omfamnar mig i.
Musik man kan ta på och inte bara ljudfiler på datorn eller mobilen. LP-skivor ger liksom en speciell känsla. Visst är det roligt med nypressad vinyl, men det är givetvis original som är bäst.
Jag fruktar framtiden lite grand. Om det produceras så här dålig musik nu, hur kommer det då se ut om sisådär trettio år?
Kommer vi då titta tillbaka på musiken som spelas i radio idag och tänka vilken bra musik som producerades på 10-talet? Vågar jag tro på framtidens musik? Delvis gör jag nog det, för min egen skull. För att jag måste. Jag tror på band som Graveyard och Horisont, för även om de inte är jättar, så finns de i alla fall där.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Det var bättre förr.
Det är bara så det är, försök inte intala mig något annat, för det är fanimig bara slöseri med tid.