Det tar tid att fatta att vintern är här
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I går när jag klev upp efter att ha väckts klockan halvåtta av hungriga Lovisa, sju månader, och tittade på termometern som visade på minus sju grader, klack det till inom mig: HUSVAGNEN! Vattentanken var otömd, liksom toan. I skåpen fanns konserver och drickor. Måtte de inte ha sprängts av kylan!
Jag glömde hungriga Lovisa och rusade ut i morgonrock och tofflor till husvagnen. Låsen hade frusit och inne i vagnen låg kablarna till husvagnens elpatron. Det blev till att elda med tändaren på nyckeln tills låset hade tinat, upp med dörren och i med kablarna och på med värmepatronen.
Om någon såg mig i kvarteret måste de ha trott att jag bodde i husvagnen och hade låst mig ute där jag stod i tofflor och morgonrock i kylan, tillsynes värmandes händerna med en tändare.
Äntligen klar skyndade jag mig in i husets värme igen. Vällingen var snart klar och jag kunde krypa ner i en varm säng och få upp värmen igen medan Ulla gav Lovisa flaskan.
I går eftermiddag när jag hade tinat, hade temperaturen i vagnen stigit till tjugo grader och jag kunde konstatera att inget hade sprungit läck. Nu är tankarna tömda liksom skåpen i vagnen. Om det blir någon vintertur återstår att se, i så fall måste vinterdäcken på vagnen först men det får bli en senare fråga.
I veckan som gick hade jag för andra gången förmånen att få besöka Studio Acusticum. Denna kväll stod ABF för arrangemanget. Det var fullsatt.
Buskis är inte riktigt min grej och en konsertsal är inte riktigt rätt miljö för buskis men jag och Ulla hade kul med "Bond söker fru" (Eva Rögde, Annika Gaudet, Sixten Renqvist och Stefan B Andersson).
Därefter äntrade i mina ögon, eller ska man kanske skriva öron, kvällens höjdpunkt scenen, mezzosopranen Katarina Fallholm. Hon är inte bara en gudabegåvad sångerska utan också en riktig entertainer. Bäst tycker jag hon var utan mikrofon, hon har en röst som enkelt fyller även ett fullsatt Acusticum. Henne vill jag höra betydligt mer av!
Kvällen ackompanjerades av duktiga Roxy Storband.
Efter två besök i konserthuset kan jag konstatera att vi har fått en riktig pärla till Piteå. Måtte konserterna bli många och salongen fullsatt, så att så många som möjligt får möjlighet att njuta, som jag fick göra.
I lördags besökte jag kyrkogården i Öjebyn tillsammans med Ulla för att tända två ljus. Det var kallt och mörkret hade lagt sig. Hela begravningsplatsen lystes upp av tusentals ljuslyktor. Jag fick en varm känsla i bröstet och en känsla av andakt inför den kärlek och saknad de många ljusen manifesterade.
God Morgon!