Jag har aldrig tillräckligt med det, tid, alltså. Alltid har jag något som måste göras eller saker jag vill göra, så till den grad att det nästan blir en kamp att försöka disponera mina sorgligt knappa minuter. Så vad gör man? Prioriterar och planerar, givetvis.
Saken är ju den att oavsett hur noga du planerar så kommer (1) världen sätta krokben för dig, och (2) det finns alltid mer saker att göra än tid finns. Bara mellan mina skolarbeten, hantverksprojekt och gamla hederliga umgängeskvällar är det kargt med utrymme för annat. Att jag inte är någon mästare på planering förbättrar inte saken.
Tänk bara om tiden inte varit så där hemskt begränsad? Kanske hade jag då äntligen hunnit lära mig att knyppla, eller baka paj, eller sluppit stressa över att få klart projektarbetet i tid. Tänk er, vilka svindlande möjligheter.
Men nej, man tvingas prioritera och jag ska sluta klaga på det.
Jag önskar bara att jag hade en tidsmaskin.