Skolan är en het potatis. Alla, oavsett ålder, yrkeskategori eller kön, vet vilken sten som gör huset instabilt och systemet kasst. Det är lärarna som får agera sekreterare, eleverna som är oengagerade och respektlösa, undervisningen som är undermålig, skolmaten som är näringsfattig eller betygssystemet som trubbar av de briljanta elevhjärnorna.
Jag tror inte att vi har lyckats slå huvudet på spiken riktigt så pricksäkert som kan önskas. I jämförelsen med omvärlden synliggörs ett svenskt skolsystem som inte bara är ineffektivt och flummigt, utan som dessutom lever i en ständig förändring där ingen tycks behärska innebörden av riktlinjer och betygskriterier fullt ut.
I läroplanen för årskurs 1-3 står exempelvis att eleven ska kunna hantera "matematisk formulering av frågeställningar utifrån enkla vardagliga situationer."
Vad är definitionen av vardagliga situationer, och lockar den sortens matematik till svamplikt insug av kunskap?
Målen kan ibland framstå som tydliga, men är i många fall tolkningsbara. Desto flummigare blir det när riktlinjerna för engelska språket för betyget A i årskurs nio spaltas upp:
"I muntliga och skriftliga framställningar i olika genrer kan eleven formulera sig relativt varierat, tydligt och sammanhängande."
Innebörden av ovanstående stycke kan på grund av ordet "relativt" variera. Jag tvivlar inte en sekund på kompetensen hos de lärare som jag mött under min skolgång, men med en läroplan med pudellurvigt innehåll är skillnaderna mellan olika skolor föga förvånande.
Läroplanerna är längre än Tomtelisas att-göra-lista i rusningstidens december, vilket leder till att varje enskild lärare tvingas göra en tämligen subjektiv bedömning av vad som är intressant ur undervisningssynpunkt.
Kanske är det varken lärarna, eleverna, betygssystemet (nåja) eller skolmaten som är felet - kanske handlar det bara om att vi har ett studieklimat som brister i sin förmåga att inspirera och en läroplan som är alltför flummig för att uppnå nationell standard. Problemet kanske i själva verket ligger i ett studieklimat där utmaningarna är för små och stämpeln som nörd eller duktig är någonting som undviks hellre än eftersträvas. Det borde vara coolt att vara nördigt kompetent. Det borde bara någonting som varenda unge eftersträvar.