Det är lagligt att vara fiffig fifflare
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad jag pratar om? Den otrevliga sitsen att bli utan jobb och kanske, kanske få del av den försämrade a-kassan. Är det Sveriges sämsta (och dyraste) försäkring i relation till vad man får ut av den när behovet finns? Kanske! Flera hundratusen har hur som helst lämnat den dyra och urholkade a-kassan.
Som sagt, gräddfilar är bara få förunnat. Politiker, höga tjänstemän och diverse chefer kan till och med frivilligt lämna sin tjänst och ändå kvittera ut diverse pensionsersättningar och detta även om de inte uppnått normal pensionsålder. Förbehållet brukar vara att det blir avräkningar om de skaffar nytt jobb.
Om detta kan man givetvis ha synpunkter, men det skamliga är hur dessa priviligierade människor ägnar sig åt fiffiga lösningar för att så att säga få ersättning från två håll. För de flesta innebär dylika fiffigheter polisanmälan och återbetalningsskyldighet. Men det gäller bara dig, inte dom.
Vi har sett hur fiffiga föredetta topptjänstemän i Piteå tillskansar sig pensionspengar genom att låta nya inkomster strömma in i ett bolag. För senare användning. Fiffigt fiffel, men uppenbarligen lagligt.
Förre socialchefen Göran Wikström i Boden verkar vara en av de allra fiffigaste. När han slutade jobba åt Boden kommun fick han en trevlig visstidspension med förbehållet att om han fick en månadsinkomst från annat håll på mer än 13 433 kronor per månad så skulle det göras avdrag på pensionen.
Och Wikström fick jobb. Han blev omsorgschef i Sorsele, men får märkligt nog bara cirka 9 000 kronor i månadslön.
Stackars Göran Wikström, det kallar jag slavlön. Men killen är som sagt fiffig och snart uppdagades det att han utöver lönen får drygt 30 000 kronor i månaden som sätts undan i en kapitalförsäkring.
Visst förstår man att Boden kommun överväger att dra in hans visstidspension och kanske även vill kräva tillbaka redan utbetalda slantar av den fiffige Wikström. Utan att ta till överord, men nog hade den här typen av beteende i många andra sammanhang klassats som kriminellt.
Jag är definitivt ingen kostexpert. Det finns liksom ingen större urskiljning i vad som slinkar ner. "Är det gott" är möjligen min ledstjärna. Jag ska alltså inte svära i kyrkan, men den dag jag glufsar i mig vulkansand och sköljer ner med urin från tibetanska getter är inte född.
Vet således knappt vem experten Anna Skipper är, men kritikerna kallar hennes filosofi för mumbo-jumbo. Jag låter det vara osagt, men någon tipsar om ett besök på den käcka blondinens hemsida och jag skickar tipset vidare och passar samtidigt på att dela ut Årets Hybrispris.
Skipper kränger allehanda prylar och allt pryds av hennes glada uppsyn. Ett kuddöverdrag för några hundringar eller kanske en väska och för den som är en riktig stalker finns hon som tavla för 1 200 spänn.
"En kul grej", säger hon och, visst, riktigt kul är det.