Tisdag i veckan var, utan tvekan, en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag har varit med om många dåliga dagar, sorgliga och superdeprimerande och allt som tillhör en dålig dag, men det här var på en helt annan nivå. Fru Fortuna ville inte inställa sig på min goda sida.
Hela dagen började med att jag försov mig. Inget speciellt med det tänker ni väl då, men det ska jag säga er att känslan infann sig redan då. Den där känslan av att allting bara var ett stort, fett problem.
Det fortsatte med att jag tog på mig jackan, drog med mig väskan och ilade till bussen. Väl på bussen inser jag att jag lämnat plånboken hemma. Inga pengar, inget busskort. Med lite övertalning och inställsamma blickar så fick jag äntligen gå på. Första katastrofen avklarad.
I skolan inser jag att min nyckel var hemma. Inget skåp betyder inga böcker. Jag fick dessutom lägga in min jacka i min hjälpsamma klasskamrats skåp. Svansen mellan benen går jag till min historialektion, bara för att inse att jag är försenad med mitt arbete. När jag senare under lunchen ska skriva klart uppsatsen så har jag skickat fel Word dokument åt mig själv. Det här var tidpunkten då jag började störtgrina. Dagen slutade, jag gick ner för att hämta jackan ur den hjälpsamma vännens skåp för att snart inse att min vän har gått hem för dagen och jag snällt får åka hem från skolan, utan jacka och mycket olycklig.
Sällan har jag varit med om så mycket olycka som denna dag. Jag antar att det ska komma en sådan dag i varje människas liv, men det betyder inte att den är mer välkommen för det. Ska man tänka positivt så kan inte den kommande dagen bli mycket värre, utan snarare så mycket bättre. För att komma till poängen, om någonting går riktigt dåligt så blir allting så mycket bättre efteråt, trots att det i vanliga fall inte hade varit särskilt bra ändå. Som exempel, dör min katt och min andra katt blir sjuk, så är det så mycket bättre att katten är sjuk än att även den dör. Så nu ser jag fram emot världens bästa vecka.