Mitt liv har förändrats på många olika plan under den senaste tiden. Jag har fått anpassa mig till nya miljöer, känslor och livsstilar. Det otroliga är att man sällan tror att många dörrar faktiskt öppnas när de ibland stängs så kvickt, men tro mig – de gör det. Inte bara för att det här kanske var året dörrar skulle öppnas för mig, så har stängda dörrar i allmänhet gett en effekt och fler har öppnats än kedjerökare släckt cigaretter. Japp. Hela arton år har jag varit jag och nu är den människan myndig.
I tisdags har jag fått utöva denna makt i en hel månad och wow vad knäppt kul det är. Matbutikers kassörer och hela internet låter mig handla vad jag vill, banker ser mig och vakter längs krog-ingångar välkomnar mig. Tatueringsfirmor frågar när jag vill boka tid, Sverige släpper in mig i politiken, skolan godtar mitt samtal om feber och hotellen frågar inte efter en målsman. Inte en enda frågar efter en målsman, för den människan är jag själv nu. Min åsikt räcker.
Den här åldern tycks vi ha väntat på i hela våra liv och den ständigt återkommande meningen i ett arton-årigt liv gör sig hörd: Du måste ju passa på, nu kan du ju. Det ligger en press och stress över åldern, fastän det är en frihet innebär det också ett ansvar som tidigare inte funnits. Håll koll över din ekonomi och spara, men tänk alla planer du har för det här året. Ta körkort, åk utomlands själv med dina kompisar, köp alkohol i barer, skriv på för ett MasterCard och förresten: skriv på så mycket papper du bara kan. Som om du inte skulle ha minst femtio år till att göra det, för så känns det, som om allt nytt gäller nu eller aldrig.
Ändå känner man sig så liten. Utanför gymnasiets portar är arton år inte särskilt eftersträvande eller coolt, för i vuxenvärlden är man fortfarande en tonåring. Hands up, vilken artonåring vill egentligen säga sin ålder om man bortser från bekräftelsen vid kroginsläppet eller till att skaffa Swish med enbart sin underskrift.
Jag känner mig som en förstaklassare med en drickyoghurt i handen när jag står på krogen med en mojito och människan i mönstrad tröja bredvid hasplar ur sig sin ålder. För hälften av dem som äter skräpmat på grillen noll två trettiosju eller som också har en mojito i handen på krogen, har småsyskon som är arton och då kommer känslorna från det första året på högstadiet och gymnasiet tillbaka – man vill inte vara yngst.
Att börja räknas som vuxen över en natt är lite som det låter, jätteknäppt, men och? Väntan är över. Och till alla er andra nittioåttor där ute: nu är det vår tur, vårt år.