Som titeln lyder så är en av trenderna nu för tiden att man ska vara ”fit for fight” så att säga, vältränad eller i alla fall på något sätt får kroppen i rörelse utöver de få stegen man tar mellan datorn, köket och toaletten.
Frågan är ju dock huruvida detta måste innebära att man praktiskt taget ska behöva flytta in sängen och datorn i gymmet för att leva upp till den ”standard” som tycks finnas.
Om jag får vara så fräck och använda mig själv som referens så skulle jag vilja påstå att hela denna trend med att gymmet ska vara det nya innestället känns en aning överdrivet.
Självklart är det ju upp till var och en att bestämma själv huruvida man vill spendera all ledig tid med att bli ”fit”, men jag förstår bara inte grejen med att en del känner att man måste träna dag ut och dag in.
Nu låter jag som världens jäkla surkärring som hytter med näven och häver ur sig att den nuvarande generationen är träningsnarkomaner, sådant är inte fallet.
Alla gör som de vill och det är inget mer med det. Klart. Punkt. Slut. Personligen tränar jag ju visserligen själv en del, men jag har nog aldrig den där känslan av att jag har gjort något fel då jag inte dragit på mig träningskläderna och lyft svettingrott metallskrot i lustiga rörelser till den klassiska ”hårdrockssmörjan” som får mig att bara vilja rycka ut sladden till högtalarna.
Nej kära läsare, jag uppskattar en trevlig nedbrytning av muskelmassa lite då och då under rätt omständigheter, men jag skulle nog påstå att jag för det mesta hellre tränar upp muskelminnet, hjärnan i allmänhet och mina reflexer när det gäller att tillintetgöra antingen fanatiska utomjordingar eller en och en annan bångstyrig pirat från orienten.
Som tidigare nämnt dock så kan det vara trevligt att träna, men lagom är bäst som vi i lilla Sverige tycks påpeka till allt och alla närhelst vi får chansen.
Ta mig tusan, jag tror bestämt att jag börjar bli för gammal. Tack och adjö alla ni som orkade med detta meningslösa gnäll.
Med vänliga hälsningar från den bittra pensionären!