Jag minns min värnplikt. Det var ett tag sedan.
Befälen pekade med hela handen och deklarerade att "fienden kommer från öst". Jag skulle kraftigt överdriva om vi tog det där på något större allvar. Trots kalla kriget.
På den tiden vimlade skogarna av små gröna män. Vi var många, men dåligt beväpnade och den materiella standarden var lite av ett luftslott.
När Sovjetunionen gick i graven så följde ett 90-tal av viss avspänning och allt färre behövde göra militärtjänst.
Sverige rustade ner och få tycktes sörja.
Av tradition tillhör det Natokramande Folkpartiet och högern i allmänhet den mer krigiska halvan av befolkningen. Så när Alliansen tog makten 2006 var det nog många som trodde att nu jäklar ska det rustas. Inte minst trodde den moderata försvarsministern Mikael Odenberg.
Så blev det inte och en upprörd Odenberg avgick i protest.
Alliansen regerade fram till 2014 och under den tiden minskades försvarsanslagen och den allmänna värnplikten avskaffades.
Utifrån politisk övertygelse kan man givetvis ha olika uppfattningar om det, men det lustiga är att borgarna tycks ha förträngt sin försvarspolitik och nu i opposition är det plötsligt av största vikt att öka anslagen.
Folkpartiets skjutjärnspolitiker valde till och med att hoppa av överenskommelsen med den rödgröna regeringen eftersom höjningen av försvarsanslagen inte blev tillräckligt stor.
Så där står nu kapten Björklund och hans karoliner vid sidan om och råmar om vikten av att vi går med i Nato.
Så vad har hänt det senaste året? Jag återkommer till det, men först tänker jag göra en liten avvikning och slå ett slag för allmän värnplikt. Inte så att jag vill klä alla 19-åringar i gröna kläder och skicka ut dem i skogarna.
Men jag tror att allmän värnplikt i en förlängning är en garant för demokratin i betydligt högre grad än vad ett yrkesförsvar är.
Alla ska inte göra värnplikt, men alla bör göra någon form av medborgartjänst. Alla! Sex månader känns lagom.
Nå, vad är det som hänt det senaste året? I vårt närområde?
Ukraina, säger du uppbragt. U-båtar! Putin och den ryska aggressionen.
Samtidigt ska vi förhålla oss till en propaganda som närmast har likhetstecken med tiden före anfallet på Irak. Budskapet är att Putin är ondskan personifierad och att, självklart, "fienden kommer från öst".
Som ett eko från en svunnen tid och till synes intelligenta människor verkar plötsligt beredda att gå över lik. Och går inte det så kan vi väl i alla fall gå med i Nato.
De mest upphetsade och andfådda skulle säkert med glädje skicka svenska soldater till Ukraina.
Vi behöver inte ha några illusioner om Putins storryska drömmar och nationalism, men bara för det behöver vi inte överdriva hotbilden mot Sverige.
Min uppfattning är att folk med en agenda gör allt för att överdriva det hotet. Agendan är givetvis medlemskap i Nato.
Det är nog illa att Nato flygövar i Norrbotten, men ett medlemskap skulle verkligen förvärra säkerhetsläget.
Vi får hoppas att de någorlunda sansade tar befälet när krigsneurosen nu sprider sig som en vinterkräksjuka.