I lördags fick jag veta att två medlemmar från mitt favoritband kommer att sluta och lämna bandet. Jag kan inte förklara hur jag kände när detta inträffade. Hela världen slutade snurra sekunden jag såg det och jag kunde inte andas. Jag tittade på skärmen och försökte förstå orden jag läste. Det var som ett annat språk för mig. Då det äntligen slog mig så bröt jag ihop. Jag började gråta hysteriskt, stängde ner min dator och bara la mig ner i sängen och verkligen grät. Jag kan inte ens komma på sist jag grät så mycket.
Frågor som ’’Hur kan ni bli så berörda av något så enkelt som att två killar lämnar det här bandet?’’ var något jag fick höra ständigt den dagen. Och först då jag fick sådana frågor så blev jag lite irriterad och ignorerade dom, så det var inte förrän några timmar senare, en femtio minuters lång promenad och x antal glas cola senare som jag började tänka till. Att vara så hängiven till något får en att känna sig hemma. Det får en att känna sig som om man är en del av något stort och det känns verkligen som om man tillhör där, med precis dom där människorna som delar den stora kärleken till just det där bandet som du också älskar. Det är en underbar känsla. När minsta lilla händer, och den här känslan försvinner för en kort stund, så hinner man känna sig så totalt borta. Man blir så förvirrad och plötsligt har man hittat något kallt och elakt på den enda plats du kände dig säker på. Vilket är en mindre underbar känsla.
Många skulle kanske kalla mig besatt, men jag anser bara att jag är extremt hängiven. Det går inte riktigt att förklara, men det jag vet är att tack vare just det här bandet så vet jag var jag hör hemma och vilka mina riktiga vänner är. Och jag vet också att ingen kommer riktigt förstå förrän de själva känt den känslan. Det behöver inte ha något med ett band att göra. Det kan vara dina vänner eller din familj som ger just dig den här känslan. Men då du lyckas känna dig hemma någonstans, om du lyckas känna att det är precis här du ska vara - stanna kvar där så länge du själv känner, för det är då du mår som bäst.