Bara man levererar så
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Chefen var måttligt road och till jul fick jag en extra julklapp som jag tvingades öppna inför alla anställda.
"Nä men, en väckarklocka, tack", sa jag och spelade glatt överraskad medan chefen nickade nådigt.
I en färsk undersökning påstås att i dagens tuffa ekonomi är arbetsgivarna mer noggranna med punktlighet än någonsin. Var femte chef hävdar att de, oops, skulle sparka en anställd som kom försent upprepade gånger. Å andra sidan uppger 44 procent av cheferna att de inte bryr sig om deras anställda är sena, så länge deras arbetsuppgifter blir klara i tid och är av god kvalitet.
Precis, det viktiga är att leverera. Eller som Plura sjunger "Så länge pengarna rullar in/är det ingen som säger nånting".
I samma undersökning ges exempel på vad försenade anställda brukar skylla på och det här exemplet har nästan filosofisk tyngd.
"Jag åker alltid hemifrån vid samma tid. Ibland är jag sen, ibland inte. Jag förstår inte varför".
Själv vet jag av erfarenhet att lögner ofta är en dålig idé. I min ungdom jobbade jag på hotell och en morgon försov jag mig riktigt ordentligt. Jag skyllde på att katten ramlat ner från femte våningen och att jag i all hast tvingats åka till veterinären. Sedan glömde jag hela saken.
Ett par månader senare fick jag telefon på jobbet. Min dåvarande flickvän skrek hysteriskt att katten ramlat ut från balkongen och att jag måste komma hem. Raskt förklarade jag situationen för chefen, som stirrade klentroget på mig.
"Igen?", frågade hon och jag, min syndiga arma människa, hade totalt glömt min tidigare lögn.
"Va då, igen?"
"Ja, det var ju inte så längesen som den ramlade ner".
"Va ...", och precis i det ögonblicket mindes jag och mumlade rodnande att, hm, det var den andra katten, samtidigt som jag tyst förbannade mitt fuckade minne.
Sensmoral?
Sälj katten till plågsamma djurförsök alternativt försök komma ihåg dina lögner.
Jobbet, ja. Det har varit varmt och kvavt som i en bakugn vissa dagar och visst kan man längta efter en kall öl och en god bok under parasollen. Men icke! Arbeit macht frei.
Återstår ständig vätsketillförsel samt lätt klädsel. Det är här det kan bli knivigt beroende på var man jobbar. På redaktionen är det kortbyxor och t-shirt/linne som gäller och vi som sitter fast vid desken kör med flipflop på fötterna. Barfota är känsligare eftersom storchefen har grava fotfobier, men han har semester till veckan.
Att köra med bar överkropp är inte att tänka på. Så här säger modekonsulten Lotta Götrich Knöppel.
"Jag är fullständigt allergisk mot män som har linne där man ser för mycket av överkroppen. Bar överkropp är inte heller så trevligt. Sedan är det inte alla som har figur för det heller. Man måste ha någon typ av självkritik".
Jag gissar att Lotta inte blir bjuden till "Pluras kök", där den gode Plura lagar mat barmagad och här pratar vi inte tvättbräda.