Bänkarnas historia

En kväll tidigare i höst promenerade jag och hunden längs Gläntans strand. Det är en plats vi återkommit till ända sedan hon var liten. Där har jag följt årstidens växlingar och kommit nära. Isflak, vår-skare, höstsol.
Vid det här tillfället fanns något nytt på platsen. Bänkar och bord, med andetag i samma takt som naturen, gjorda för att hålla, för att gråna.

När jag skulle fotografera en dukning till ett kräftkalas var platsen given.
Ett tag senare fick jag ett mejl från Peder Ljungqvist på miljö- och byggkontoret. Han berättade om hur bänkarna kommit till.
Den historien kan du läsa mer om här intill.

Min vecka har också bestått av ett förvirrande antal möten. Bland annat roligt och viktigt har jag lunchat med en - förhoppningsvis - ny medarbetare. Ni ska snart få veta mer!

En blåsig dag fotograferade jag och Sanna Eriksson höstkläder för barn, där det handlar mer om funktion än utseende. Hemma har vi nyss investerat i nya regn- och vindbrallor, rosafina och väldigt smutsiga hela tiden.
Just vindbyxor är ett plagg som man kan köpa med växmån, ofta är midjan reglerbar och resår nere vid fötterna samt stövlar håller långa byxben uppe. Se mer på nästa uppslag - och pröva laga något av Tom Sjöstedts recept. Ni kommer inte att ångra er!