Då var vi inne på tredje veckan av det nya året. 2012. Under dessa tre veckor har jag gått och känt mig allmänt nedstämd, men har inte riktigt kunnat sätta fingret på varför.
Men för några dagar sedan när en god vän fyllde den magiska siffran 18 slog det mig. Åh nej, det är året då 94:orna fyller 18!
Eftersom jag själv är en sådan årgång anser kanske de flesta att jag snarare borde fira än sörja. Men så har vi då det där lilla problemet - jag är ett decemberbarn. Eller inte bara det, jag är ett decemberbarn utan några som helst yngre kompisar.
Äh, det är ju bara ett år tänker ni. Ja, ett år av ensamma hemmakvällar med tröstätande av choklad till dåliga romantiska komedier, medan mina vänner är ute på krogen, klubbar och allt vad nu ettan och åttan står för.
Sen sa jag till mig själv: Felicia, var inte bitter nu. Så jag bestämde mig för att göra en lista på fördelar med att inte vara 18 för att få mig själv att känna mig, i alla fall en gnutta, gladare.
1. Krogen är en farlig plats. Okej, det här argumentet har jag egentligen inga bevis på. Men om man skriver in "krogslagsmål" i Googles sökfält får man ungefär 25 000 träffar. Det får vara bevis nog.
2. Inget internetshoppande. För mig är det faktiskt en bra sak. Mina köp måste fortfarande gå genom mamma och pappa. Och om jag ska ha råd med ett körkort så småningom kan det vara behövligt.
3. Billiga resor. Här är ett faktum man faktiskt inte kan bortse ifrån. De flesta resorna, alltifrån buss till flyg, är faktiskt billigare i omyndig ålder.
4. Det ultimata skyllet. Sugen på att göra något riktigt omoget? Kör på! Du är ju faktiskt inte vuxen riktigt än.
Och här borde min krönika enligt mall komma till någon sorts vändpunkt där jag predikar om hur bra livet som 17-åring är. Istället ska jag bita ihop, se mina romantiska komedier och hålla ut till december.
Men tro mig, om sisådär 22 år när ni sitter och är ängsliga över era 40 års vandrande på jorden så ska jag aldrig sluta påminna er om att jag faktiskt bara är 39!