Jag har sedan jag var åtta år spelat handboll i Strömnäs GIF.
Jag har åkt tåg till Stockholm och spelat utomhuscup, bilat till Sundsvall för att spela i Tipshallen på konstgräs och såklart har jag gjort otaliga bussresor runtom i Norrboten.
Det är inte sällsynt att spendera sammanlagt runt åtta timmar i en buss tillsammans med laget under en och samma dag. Ja, det är långt till Malmberget.
Det jag skulle vilja göra är att slå ett slag för lagidrotten, just för att det finns så otroligt många fördelar med att vara en del av den gemenskapen.
För det är ju så, att man får en andra familj. I vårt lag träffar vi varandra minst tre gånger i veckan. Vi svettas, skrattar och kämpar tillsammans.
Det låter kanske som en klyscha att säga att man går genom motgång och framgång, men det är just så det är.
Jag har vuxit upp tillsammans med dessa tjejer och har träffat så många vänner. Människor jag säkert aldrig skulle lärt känna om det inte vore för att vi delar samma intresse.
Att ta det steget att börja lagidrotta är nog ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv. Det har hjälpt mig att utvecklas som människa - att ta plats, men samtidigt ta hänsyn till andra.
De gånger jag känner att jag är alldeles för trött för att åka iväg till sporthallen, de kvällar då soffan känns mer lockande, så åker jag dit ändå. Det måste jag, eftersom jag har ett ansvar till de andra. Jag vet att jag inte kommer att ångra mig.
När jag väl är där så skrattar vi och har roligt tillsammans, hur jobbigt det än är. Sedan sitter jag där efteråt, med klisterväck i händerna och en massa energi som definitivt inte sökt upp mig hemma under filten framför tvn.
Vetskapen om att jag ska åka buss cirka 30 mil en kall dag i december kanske inte fyller mig med längtan, eller får mig att hoppa av glädje, men ändå ser jag fram emot det.
Jag vet att det är mysigt att sitta där med laget, äta mackor och frukt och tagga upp för match.
Så mitt tips till er som tvivlar, väger för och emot eller helt enkelt inte riktigt vågar - testa ändå!
Det är aldrig försent att börja en ny sport. Vem vet, du kanske är nästa Kim Andersson?