Tänk vad underbart livet skulle vara om jag levde i en disneyfilm.
Jag skulle sova på en fluffig säng av blommor och vara omgiven av fåglar som sjöng och djur som pratade med mig.
Jag behövde aldrig oroa mig över att hamna i en alldeles för farlig situation, för räddaren i nöden skulle alltid dyka upp i sista sekund. Ingenting skulle vara omöjligt. Landskapet skulle vara överväldigande vackert med starka färger och varmt ljus. Det skulle inte finnas någon vanlig, tråkig äng, utan varje liten meningslös gräsplätt skulle vara DEN klargröna ängen fylld av blommor och humlor, små kaniner, och närhelst jag kände att det började bli lite för lugnt så skulle folk utbrista i sång. Även jag, som hade den klaraste och ljuvligaste rösten av alla.
Förmodligen skulle jag vara damn fine. Eller förlåt, jag menar väldigt vacker.
Men det skulle nog vara rätt trist också. Jag menar, de äter ju aldrig i disneyfilmer. Eller jo, jag skulle äta lite äpplen då och då. Och utöver det fick jag nöja mig med födelsedagstårta, hasselnötssoppa, bröd, köttfärssås och spaghetti, frukt och munkar. "VAR FAN ÄR MIN VÄSTERBOTTENSPAJ", skulle jag utbrista. "Nu förstår jag inte riktigt vad du menar, min väna drottning" skulle mina tjänare säga, och servera mig en kopp te. Dessutom skulle dryckesutbudet vara minst sagt fattigt - vatten, mjölk, och så lite herkuläsk på fredagar.
Och när jag tänkte efter skulle sångerna de sjöng vara rätt så meningslösa och inte djupa på något plan alls (Havet är djupt? Jaha, okey, då vet jag). Dessutom skulle jag ha samma kläder dag ut och dag in - ganska äckligt faktiskt, om du frågar mig. Nä vet du vad, jag tror jag stannar här i verkliga världen, där jag får äta chips tills jag mår illa och räkna hur många valkar jag kan framkalla när jag sitter ner.