Jag behöver inte tänka för att andas, det gör jag i alla fall. Lika lite som jag behöver anstränga mig för att andas in och andas ut behöver jag aktivt tänka för att anta saker som omgivningen och min vardag har lärt mig att anta. Ser jag till exempel en människa som jag lärt mig anta är en vaginabärare tillsammans med någon som jag antar har en penis, antar jag också att de förmodligen har att hångla tillsammans som favoritsyssla. För att jag, ända sedan jag var liten, har lärt mig att människor sexuella och att kvinnor och män oftast föredrar att hånglar med varandra. Problematiskt, när så inte alltid är fallet.
Jag har lärt mig att para ihop vissa egenskaper med utseendet hos vissa människor. Om en person exempelvis har mörkare nyans på huden än jag, tänker jag i ett första, ofrånkomligt steg att personen inte har samma ursprung som jag. I ett andra, lite mer krävande steg tänker jag om tanken och förstår att hen kan ha ett släktträd vars rötter är lika djupt rotade som mina, i samma hemland som mig. Där är omvägen. Och precis som många gärna genar när de ska från punkt A till B, genar de även här. Även om en genväg till jobbet kan ha mycket mer relevans än när det handlar om, jag vet inte, medmänsklighet och förståelse.
Undrar ibland vad folk antar när de ser mig, och inser att det de tror förmodligen inte stämmer. Det finns liksom för många människor på Tellus för att det möjligtvis skulle kunna stämma. Ung ser hon ut att vara, tänker de, hon kan nog inte särskilt mycket om världen. Klär sig i byxor med jättehög midja och konstiga huvudbonader ibland, hon tror sig nog vara förmer än vad hon faktiskt är. Och spe och oskyldig är hon å, hon beställer nog alkoläsk i baren, om ens det. Råkar faktiskt vara så att jag kan fett mycket om världen, är exakt lika förmer som jag tror mig vara och beställer gärna en öl eller whisky-haltiga brygder om möjligt.
Fördomar finns inbäddade i den så kallade reptilhjärnan. Vi fackplacerar för att någonstans finns funktionen kvar att vilja skilja på vänner och fiender, de som hör till vår flock och de som hör till någon annans. Problemet ligger i att vi har hamnat lite före evolutionen, vi jagar inte som förut, det behövs inte längre. Det är därför vi behöver omvägarna. Tänka om, tänka nytt, sluta anta, inte följa mönster, välja andra vägar. Till slut är det lika självklart som att andas.