Att skriva listor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min mamma kör hårt på packningslistor för att kunna tänka igenom precis vad som kommer att behövas. Det gäller att förutse varje tänkbar och i viss mån otänkbar situation för att inte bli uppställd när något händer. Resten av familjen tycker att det är väldigt jobbigt då hon kväver att vi också ska "planera bättre" och lägger sig i vår packning.
Min filosofi är att om man har pass och pengar ordnar sig det mesta och så länge man inte åker till någon väldigt avlägsen håla, finns det mesta att köpa om man glömt något. Även om jag inte anammat min mammas "packningslistementalitet" måste jag erkänna att jag i andra fall använder mig av listor.
Främst handlar listorna om skolarbete och jag rangordnar uppgifterna efter inlämningsdatum och hur viktiga de är. Tillfredsställelsen med det är att man känner sig såå duktig när man får stryka över sådant man gjort.
För mycket av det goda? Japp, det finns för listor också. Min morbror är ett hängivet fan av listor och han började tidigt.
Redan som 15-åring skrev han listor med titlar som "Vad jag måste göra med mopeden innan vi far till stugan". Nu har han utvecklat det hela till en konstart och har en lista både för dagen och för veckan och ibland till och med för månaden. Till exempel kan han skriva in "klippa gräset". Frågan är om han skulle glömma bort att göra det om det inte stod på hans lista? Halvmeterhögt gräs borde ge en viss indikation att det är dags för en klippning.
Listor eller inte listor, det är frågan. Man får väga tillfredställelsen av att kunna stryka av någonting från sin lista mot den stressfaktor en fulltecknad lista kan innebära.