Arbetarpatrask, ta ansvar!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skämmes, tammefan!
Komma här och kräva löneökningar när landet befinner sig i kris. För bövelen, regeringen måste ju till och med låna miljarder och åter miljarder så att skatten kan sänkas ytterligare ett litet snäpp. Och direktörerna, jag säger bara, stackars direktörerna. Nu tjafsas det om de surt förvärvade bonusarna. Några miljoner hit, några miljoner dit, vad är det att bråka om. Det är trots allt folk som är bättre och viktigare som belönas med bonus. Om inte annat är det folk som har vett nog att förstå vilka rövar som är de rätta att slicka.
Med andra ord, inte vanligt arbetarpatrask som bara gnäller och gnäller, kräver och kräver. Löneförhöjning! Nä nu jävlar i min lilla låda är det dags att hålla igen. LO måste ta ansvar så att inte företagen går omkull innan de viktiga personerna hunnit tillskansa sig de bonusar som de stulit, förlåt, jag menar rättmätigt förtjänat.
Så här skrev Expressens ledarsida tisdagen den 3 november under rubriken "De hotar jobben".
"Att i krisens Sverige, mitt i den djupa lågkonjunkturen när arbetslösheten stiger dag för dag, gå ut och kräva så här höga och generella löneökningar skulle kunna tolkas som att LO saknar krisinsikt".
Med "så här höga" syftas på LO:s krav (krav som av Expressen kallas för "jobbförstörande") att alla ska få minst 620 kronor mer i månaden. Visst, drygt 600 buck är också pengar, men för den genomsnittsliga löntagaren är det ingen stor ökning om det sätts i paritet med prisökningar på inte minst livsmedel. Löne-
ökningen är snarare ett måste för att någorlunda stå pall.
Men skit i Expressens agenda, om än det givetvis vore en poäng att få veta vilken löneökning den liberala skribenten (som väljer att vara anonym) förväntar sig att få. Eller kanske suktar han efter ett välbetalt propagandajobb hos arbetsgivarföreningen.
Eller, vem vet, han kanske vill avstå löneökningen så att inte jobben på Expressen ska hotas.
Det irriterande och tröttsamma är att det ständigt är arbetarkollektivet som ska bära krisen på sina axlar samtidigt som de besuttna vältrar sig i överflöd. Det om något är oanständigt.
Den dag de redan högavlönade avstår sina bonusar och aktieägarna ligger lågt med utdelningen kan vi börja snacka krismedvetande och då, men inte förr, kan det vara läge att diskutera huruvida det är rätt att lågavlönade får 600 spänn i löneökning.
Men, usch, sådana futtigheter en dag som denna då vi ska minnas ärorikare dagar. Dagar då den svenska armén härjande och mördande drog fram över det nutida Tyskland och slogs mot den kejserliga armén. Den 6 november 1632 i dimman i Lutzen stupade kungen, Gustav II Adolf, och även om svenskarna vann slaget så var det början till slutet.
Men tror ni ungarna får lära sig om slaget i skolan?
Icke! De vet inte ens vad hans häst hette.
Nej, inte Sverker. Streiff, hette pållen.
Och på söndag är det fars dag. Blir väl en slipsjävel igen och en pilsner till köttbiten. Men jag undrar hur många män som aldrig skulle erkänna att det egentligen skulle sitta fint med en "Anna Anka" före frukosten.