Vissa typer av gnäll kommer som ett brev på posten. Kritiken mot PT:s bevakning av cruisingen är en sådan typ av gnäll, så även denna gång.
”Har PT sådan nyhetstorka att man måste fota cruisingen?”
”Är cruisingen verkligen en händelse att bevaka?”
Så här ser det ut på insändarsidan efter vårens cruising. Det vill säga ungefär som det brukar se ut efter varje cruising. Och så får man ju tycka. Däremot kan jag inte låta bli att anse att denna typ av gnäll förråder en väldigt nedlåtande syn på ungdomars liv och kultur.
Under de senaste åren har jag ägnat många långa frilansnätter åt att fota nattklubbar, festivaler, konserter, partytält och Halloween-fester. Det är också jag som fotar cruisingen för PT:s räkning. Under dessa sömnlösa nätter har jag haft förmånen att prata med en hel del ungdomar. Några av dessa samtal har satt sig på minnet.
Jag minns bland annat ett samtal med ett antal förfriskade ungdomar på en väldigt stökig kyrkparkering under förra vårens cruising. Ungefär så här lät det:
”Du fotar åt PT va? Du ska veta en sak, alla här gillar dig. Ingen här har några problem med dig. Det är så jävla kul med någon som pratar med oss och inte bara dömer oss hela tiden. Jag vill bara säga att vi tycker det är jätteroligt att du är här”.
Som frilansande fotograf och skribent för PT tycker jag det här är jättekul att höra. PT är en lokaltidning. PT ska vara där Piteåborna är, och det gäller faktiskt också ungdomarna. PT är lika mycket deras tidning som någon annans, och givet hur få unga det är som prenumererar på PT så har PT ett problem. Då bör ni också komma ihåg att PT:s definition av ”ung” är mycket vidlyftig. Alla under 50 räknas som ungdomar vad lokalpressen anbelangar.
Piteå-Tidningen, liksom hela NTM-koncernen, kämpar hårt med att försöka nå en yngre målgrupp. Det är viktigt. Dels för tidningens långsiktiga ekonomiska överlevnad, men också ur ett demokratiperspektiv. De ungdomarna jag träffar är inte mindre värda än ni som gnäller på dem. Deras intressen är inte mindre värda än era. Deras fester är inte mindre viktiga för dem än vad ert umgänge är för er. Deras mötesplatser är inte oviktigare än era. Deras musik är inte mindre värd än er. Ni behöver inte tycka om cruisingen, men vilka är ni att vilja neka dem plats i PT?
Att cruisingen kommer med problem är det ingen som hymlar om. PT har skrivit spaltmeter om ungdomsfylleri, polisingripanden, bråk, nedskräpning, fylleceller och allt annat som kommer med svensk alkoholkultur, oavsett om det handlar om PDOL, cruising eller logdans på Käcktjärn back in the days. Det råder ingen brist på problematisering av detta från PT:s sida. Nu senast försökte vi till och med få hänga med polisen under småtimmarna för att skildra cruisingen från deras perspektiv, något polisen dock nekade oss att göra.
Åsikten att dessa problem skulle göra det ovärt för PT att skildra ungdomarnas liv i bild visar dock på en ganska risig inställning till vad det innebär att vara ung. Ni som är snabba på att gnälla kanske borde minnas tillbaka på er egen ungdom, och hur det kändes när de vuxna inte ville ta er på allvar. Så jävla kul var det inte, va? Och innan ni nu sätter er ner och skriver nästa nedlåtande insändare bör ni minnas en sak: det här är lika mycket ungdomarnas tidning som er. Och bland de unga är bilderna från cruisingen årets hittills mest lästa jobb.