Förra helgen var jag med om en nära-träd-upplevelse.
Vi hade Sverigeserie-tävling i Växjö, och åkte av redan på andra sträckan då vi kanade i full fart över ett krondike och in på ett kalhygge. Över stock och sten kryssade vi mellan träden och lyckades med mycket tur undvika alla hinder.
I samma veva som hastigheten gick från 100 till 0 på två sekunder följde både adrenalinet och humöret ner i fallet. Mirakulöst klarade sig både bilen och vi utan en skråma, och vi tog oss med hjälp av muskelstarka åskådare upp på vägen och kunde köra vidare i tävlingen.
Vår skogsparkering kostade oss dock drygt tre minuter och vi var därför ute ur sekundstriden om de åtråvärda pallplatserna. Från först till sist utan att blinka -
Surt sa räven.
Trots att det låter dumdristigt att köra 180 km i timmen på en smal väg med träd och diken på båda sidor, är det inte farligare än att ta bilen till jobbet på morgonen. Rally körs under kontrollerade former, bilen är utrustad för extrem körning med en skicklig förare bakom ratten.
Framför allt är vägen vi kör på avspärrad, och vi möter inga andra bilar som blåser på som om bilen var stulen.
I vardagliga trafiken däremot, där möter vi huliganer utan dess like, människor av alla de slag som anser sig vara odödliga. Är olyckan framme så spelar det ingen roll hur duktig just du är på att ratta bilen, allt kan hända om en medtrafikant har för bråttom, somnar, tappar kontrollen eller helt enkelt bara bestämmer sig för att spela Alban.
Det finns faror i allt vi gör. Visst är det kanske att utmana ödet lite extra då jag spänner fast mig i min högerstol och går in till 100 % för att lotsa bilen åt rätt håll i skogen.
Kanske är det hjälmen, den brandsäkra overallen och störtbågen som gör att jag törs sitta där utan att vara rädd, med adrenalinnivån på topp.
Men inte är det farligare än att köra 110 km i timmen på E4an med mötande trafik.
Så kör försiktigt och var rädd om dig!
Alla har inte sådan änglavakt som vi hade i Växjö.
Någon väntar faktiskt på dig också.