MÄndag: SYV-möte, redaktionsmöte, plugga, plugga, plugga. Tisdag: Debatt i samhÀllskunskapen. Onsdag: Ridning, plugga, plugga, plugga. Torsdag: Naturkunskapsprov, bokpresentation. Fredag: Glosförhör i engelska, glosförhör i tyska.
Detta Ă€r ett utdrag frĂ„n min mycket tummade kalender som pĂ„ senare tid svĂ€mmat över av pĂ„minnelser om lĂ€xor, prov, möten och andra aktiviteter. Ăr det inte en bok som ska lĂ€sas sĂ„ Ă€r det en analys som ska skrivas, alltid Ă€r det nĂ„gonting. Aldrig Ă€r det ingenting.
Jag har alltid varit en sÄdan som inte nöjer mig med OK, vilket gör min sprÀngfyllda almanacka Ànnu mer problematisk. Det skulle lika gÀrna kunna stÄ prestationsÄngest under varje veckodag, understruket och följt av hundra utropstecken. Det vÀrsta Àr nog att detta gÀller Àven de minsta av projekt - varje enskilt fotografi jag tar, varje liten text jag skriver och varje lÄt jag spelar pÄ gitarren kritiserar jag, ofta tills jag har suddat ut alla ord eller slÀngt ifrÄn mig gitarren eller tryckt pÄ den lilla sopkorgsknappen pÄ kameran.
Och hur ska man kunna anvÀnda sin kreativitet om man Àr sÄ sjÀlvkritisk mot sig sjÀlv, kan man ju undra? Vad finns kvar nÀr man suddat ut allt?
Svaret - om Àn det mÄ vara chockerande - Àr: Inte mycket. Vi vill vara duktiga och vi vill prestera vÄrt allra bÀsta, men för att verkligen göra det mÄste vi tagga ner lite. Jag tror det finns flera som precis som jag vill vara bÀst, helst pÄ allt. Newsflash: Det gÄr inte. Vi mÄste helt enkelt finna den insikten att man inte kan var pÄ topp i allt och att man faktiskt fÄr ha dÄliga dagar, och acceptera det utan att det resulterar i kvÀllar dÀr man tröstÀter jordgubbsglass direkt ur kartongen och grÄter sig till sömns.
MÄhÀnda Àr jag inte den ultimata rÄdgivaren i just det hÀr Àmnet (det framgÄr ju ganska tydligt), men jag tror jag fick upp ögonen nÀr jag för nÄgra dagar sedan lÀste om den ökande stressvÄgen. Jag insÄg att det inte funkar att pressa sig sjÀlv till det yttersta dag ut och dag in, det förlorar vi bara pÄ i lÀngden. SÄ mitt tvÄ mÄnader och sjutton dagar försenade nyÄrslöfte blir att tagga ner pÄ sjÀlvkritiken och prestationsÄngesten, Àr ni med mig?