Vi har nått mitten på juni, det är ljust dygnet runt, idag springer studenterna ut och för oss heltidsarbetare är semestern inte långt borta. Vädret har kanske inte visat det riktigt än, men sommaren den är här.
Förra sommaren kunde jag räkna mina lediga dagar på mina två händer och därför känns det helt enormt att jag har fyra veckor semester i år. Fast besluten att göra något grymt a detta har jag planerat in att bland annat besöka fyra festivaler.
Det spritter av längtan i mig efter festivallivet. Sova i tält, promenera på leriga gräsfält i gummistövlar, äta langos, träffa härliga människor. Knuffas omkring i publikhav, lyssna på bra musik, se artister man redan gillar och upptäcka nya. Festivallivet passar mig som handen i handsken och känslan av att vara på festival är underbar.
Känslan skulle dock kunna vara ännu bättre, om jag visste att fördelningen bland musikakterna inte var så skev som den faktiskt är på de flesta av festivalerna. För förutom att älska festivaler är jämställdhet min hjärtefråga och det klaffar aningen dåligt med det faktum att festivalerna jag ska på har en sak gemensamt och det är en avsaknad av musikakter bestående av kvinnor gentemot antalet musikakter bestående av män.
Tidigare i veckan publicerade Jämställd Festival en sammanställning av könsfördelningen bland musikakterna på de tio största festivalerna i Sverige och resultatet var långt ifrån så bra som det borde. Sämst var Sweden Rock och Getaway Rock som hade 96 respektive 95 procent mansdominerade akter, inte långt efter var Summerburst med 89 procent mansdominerande akter.
Urkult var den enda festivalen som hade fler kvinnodominerande akter då 31 procent av akterna utgjordes av män. Men det går inte att förneka att det är sällsynt att se fler kvinnor representerade på festivalscenen. Det gemensamma resultatet för Sveriges festivalbjässar blev 70 procent mansdominerande akter, 27 procent kvinnodominerande och 3 procent mixade.
Representation är jätteviktigt. Det är viktigt för att alla ska ha någon att kunna relatera till, se upp till, bli uppmuntrade av. Därför är det ett problem att inte långt ifrån alla som får synas och höras är män.
Festivalbokarna har ett ansvar att se till att gamla vanor av män som bokar män bryts. Artister ska definitivt bokas efter kvalité men det krävs också att man tar hänsyn till de strukturer som gör att kvinnliga artister inte lyfts fram i lika hög grad som manliga. För talangfulla kvinnliga akter, det är inte någon bristvara.