I den innerligt vackra psalmistiska "Every grain of sand" sjunger Bob Dylan:
"In the time of my confession, in the hour of my deepest need
When the pool of tears beneath my feet floods every newborn seed."
Det är så sprött och vackert att den mest hårdhudade lätt kan bli gråtmild. På väg hem från jobbet är det just den sången som poppar upp i skallen. Så där oförklarligt, tänker jag först, men inser sedan att jag trampar hemåt i ett tjockt lager sand. Nästan som en sandstrand.
Som gatukontoret har tvingats sanda denna ovanligt milda vinter där isiga gator och halka varit återkommande inslag. Varje sandkorn! De är så klart omöjliga att räkna och inte ens en överstyrd pundare skulle komma på tanken att försöka.
Kanske rekord och sanden måste snart bort när vintern släpper det sista greppet och gör livet stort och mäktigt igen.
Men så var det ju coronan. Smittan är på allas läppar och gnager obehagligt i tankarna. När ska den stora epidemin bryta ut? Hur många måste dö?
Det är absolut inte "bara" att det är äldre och sjukliga som dukar under. Inte alls, men det luriga verkar vara att många kan bära på smittan utan att ens vara särskilt sjuka. Utan att märka det. Och med det följer risken att riskpersoner oavsiktligt ska smittas.
Vi skriver så klart spaltmeter om smittan, som än så länge bara är som en liten västanfläkt här uppe i norr. Men det är inte bara coronaviruset som smittar. Oro och rädsla är också i hög grad en faktor att räkna med. En del skriker högt och begår oöverlagda handlingar. Ett värsta exempel måste nog vara hamstringen av toapapper. Kanske drabbas jag av corona, men nog fan ska jag vara torkad i baken.
För handeln och inte minst besöksnäringen är konsekvenserna extra stora. Få vill äta eller dricka en pilsner på lokal. Ännu färre vill bo på hotell eller samlas i grupp. Konserter och evenemang ställs in på löpande band. Kanske bäst så, men för alla näringsidkare är det en ödestimme. För samhället i stort blir troligen följderna enorma när krutröken lagt sig.
Coronan vilar som en mörk skugga över oss alla, men idag infaller i alla fall vårdagjämningen. Nu är inte det en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig. I år infaller vårdagjämningen klockan 03.50, så de flesta av oss lär ha missat det magiska ögonblicket.
Men jag väljer att se det som ett förebud om bättre tider.