Fantastiskt supermegakul
I dag är jag glad. Glad för att det är lov, för att det är fredag och för att jag ska dyka ner i min fantastiska bok så fort tillfälle ges. Trots att det är vinter, snö och kallt ute är jag glad, eftersom att jag vet att snön snart börjar smälta och våren närmar sig. Jag ser fram emot påsklovet då jag tillsammans med pojkvän och familj drar till fjällen för att avnjuta en vecka i skidbackarna. Bara tanken på den vita snön och branta skidbackar gör mig ännu mer glad.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag klarar vad som helst just nu.
Det känns verkligen som om jag kan klara vad som helst, nästan i alla fall. Nervositeten inför uppkörningen kan inte liknas med någonting. Jag drömde om filbyten och rondeller en vecka i förväg och när jag stod på parkeringen i väntan på besiktningsmannen ville jag springa därifrån. Vad hade jag gett mig in i? Kan man ångra sig? När jag såg mannen närma sig insåg jag att det inte fanns någon återvändo.
Tack och lov släppte paniken så fort jag hade satt mig i bilen. Uppkörningen gick bra och jag klarade det. Känslan efteråt var värd all nervositet. Det är en av anledningarna till att jag är glad. Att hitta på alla möjliga anledningar till att faktiskt ta bilen istället för att åka buss eller gå gör mig också glad. För att jag kan, för att jag får och för att jag ska.
I skrivande stund sitter jag och funderar över en packningslista. Det är nämligen dags att plocka fram resväskan för att än en gång göra övervägningen vad som ska få följa med och vad som ska få stanna hemma.
Än så länge har jag en punkt uppskriven på min lista, nämligen, ett paraply. Vad ska hon med ett paraply till undrar ni. Jo förstår ni, det bär nämligen av till London! Vi ska besöka sevärdheter, dricka afternoon tea och gå på musikal.
Det ska verkligen bli superroligt (jag vet, många superlativ just nu) att åka utomlands utan att det innebär stränder och blå hav.
Det känns lyxigt att vakna glad, att hurtigt väcka zombien bredvid, dra upp persiennen och se solen utanför och faktiskt för en gångs skull vara sugen på frukost.
Det är sådana mornar som jag tillsammans med lillebror överraskar herr zombie och lillasyster med nybakta scones på morgonen. Det är sådana mornar som rummet är skinande rent utan ansträngning. Det är också sådana mornar som man får alla bra idéer. Till exempel som att laga väskan som har varit trasig i tre år eller att sortera byrålådan.
Mina favoritord just nu består av: superkul, superbra och superdupermegakul. Dessa ord dyker upp lite här och var samtidigt som jag pratar jättefort och om allting.
Min pappa har påpekat att han alltid ligger tre steg bakom när jag förklarar något ... det kan ju bero på att jag försöker förklara tre olika saker på en gång, samtidigt som jag försöker klämma in "fantastiskt" mellan varje ord.
Nu ska jag kila vidare för att berätta en superrolig sak som är fantastiskt intressant.
Ciao!