Plats för nakenhet
Jag är lite fin i kanten. Jag skriver krönikor som är lite fina i kanten. Och det var inte meningen att den här skulle bli något undantag. Men, så kom jag på mig själv med att skriva meningen ".. och allt började i det gamla Grekland, med några vilda, svettiga och nakna medelhavsmän." Det var då jag insåg att även om kanten skulle förbli fin, så kommer den här krönikan berätta om något som inte går att linda in i någon helylleförpackning. Det jag ska berätta om är nämligen precis som de gamla grekerna. Vilt, svettigt och naket.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att dra paralleller mellan de mörkhåriga idrottsvildarna i det gamla Grekland och gymnasieskolan kanske verkar långsökt för många. För mig är det dock glasklart. För, vad är egentligen vildare och svettigare än de åren man tillbringar i första, andra och tredje ring?
Sjuan, åttan och nian var som lugnet före stormen. Det var år av ingenting. Icke-år. Så, helt plötsligt kom gymnasiet - och då, mina vänner, då blev det en jävla klimatförändring. Den lugna svenska högstadiesommaren avlöstes av stormar, solsken och virvelvindar. Det blev ett medelhavsklimat som inte ens några robusta atletgreker kunde ha gått oberörda ur.
Till alla er niondeklassare där ute, som bara väntar på att få börja era gymnasieår, kan jag bara ge ett råd: be prepared. För oavsett vad era lärare säger, så KOMMER det inte räcka med en miniräknare, linjaler, kollegieblock, sudd och pennor. Ni kommer behöva huvudvärkstabletter, näsdukar, kondomer och tuggummin också. Och packa för Guds skull med en kamera. Ni kommer vilja minnas det här, ungdomar.
Den 13 juni tar mina gymnasiedagar slut. Då kommer jag stå där på stentrappan och sjunga för fulla muggar (eller, förresten, om jag känner min klass rätt, så kommer nog muggarna vara tomma vid det laget) om studentens lyckliga dagar. Jag kommer sjunga, men det kommer vara med vemod i rösten. Att stiga ner från den där stentrappan och lämna några av de roligaste åren i mitt liv bakom mig, kommer nämligen svida. Det svider redan nu - bara av att tänka på det.
Det är därför jag nu ska se till att njuta av de sista veckorna på Sandbackakolan. För oss samhällsvetare startar studentveckan redan den 20 maj. Då åker jag och mina klasskamrater till Turkiet - och med tanke på att det råder medelhavsklimat även i det landet, så har jag inga som helst tvivel om att det kommer bli en resa att minnas. Jag har inte heller några tvivel om att den kommer bli vild och svettig. Huruvida resan blir en "plats för nakenhet" - det återstår däremot att se. Man kan ju bara hoppas!