När man är trött på den lilla staden där ingen vågar sitta bredvid varandra på bussen ser man fram emot nästa anhalt, och då står man nästan ut med mannen som aldrig flyttar sin väska från sätet bredvid. Och när man tror att man ska drunkna i tårar längtar man tills tårarna tar slut, tårkanalerna inte orkar mer, och då flyter man.
Det är så man överlever.
Just nu längtar jag till värmen, för då kommer blommorna slå ut och då ska jag plocka dem och leta upp dem i floraboken och kartlägga alla som växer runt vårt hus. Och jag ska måla av dem och sedan aldrig se på blommor på samma sätt igen. Jag längtar till jag står där med körkortet i handen och slipper oroa mig över heldum körkortsteori och sugiga körlektioner.
Jag längtar till jag åker med mina bästa kompisar på studentresa, slänger de vita mössorna i luften och fyfan vad vi kommer vara bra. Till publikhav, leriga stövlar och hes röst. Till den där tågluffen som bara kanske blir av men som ändå kan få en att stå ut med tanken på att sedan påbörja studierna. Jag längtar till jag flyttar hemifrån, lämnar staden bakom mig för ett tag och gör nya gator till mina.
Problemet är att människor allt för ofta förväxlar längtan med saknad, och det är två helt skilda saker eftersom saknad inte går att göra någonting åt förrän man förvandlat den till längtan. Allt för ofta saknar man någon istället för att ringa den personen och istället kunna längta tills man ska träffas och fika på torsdag. Och det är så himla synd, för det är så människor förlorar längtan. Förlorar det som ibland kan hålla dem vid liv.
Alex Schulman lade för ett par veckor sedan ut en text på Instagram där han skrev att mars är den månad när flest människor i Sverige tar självmord. Jag vet inte om detta är sant, men om det är det så förstår jag. Jag förstår hur man längtat så länge efter en vändpunkt; vinter ska bli sommar, tårar ska bli skratt och allt det där. Ni vet. Men så sluter man ögonen, bara för en sekund, och låter livet göra vad det vill med en i nästa. Och så förlorar man hoppet, faller, just innan mållinjen. Bam.
Nej, fortsätt längta. Sakna inte, för snart är vi där. Bland sommarnätter, i nya städer, på andra sidan tårarna.