Årets bok i projektet ”Norrbotten läser” heter Manifest för hopplösa och handlar om Emanuel Kent Sjögren. Där skriver han ett manifest, en sorts guide i hur han tycker man ska leva ett liv. Jag håller förstås inte med, så jag skrev ner ett eget.
Skratta högt, var högljudd. När jag och mina kompisar sitter på restaurang brukar de få väsa åt mig att tona ner – då kan det till exempel handla om att jag pratar om mens så att bordsgrannarna kanske hör. Men jag hatar att tona ner. Tona aldrig ner, ryt hellre.
Sov så länge du kan utan att försova dig. Linjen mellan försening och sömn blir förstås hårfin och det är en ganska svår balansgång som tar år att utveckla, men det är värt det. Morgnar är till för att sovas på, samhället har gått alldeles för långt i sin fullkomligt orimliga upp-och-hoppa-jargong. Forskare vid Karolinska Institutet har för övrigt kommit fram till att skolor öppnar alldeles för tidigt på morgonen och att det är rent ohälsosamt att börja tidigare än kroppen vill. Ni ser.
Få många orgasmer. Jag tror inte jag behöver säga mycket mer.
Var orädd. Det vill säga var hur rädd du vill egentligen, men tacka ja till saker som om du vore modig. Ett jobb du aldrig tror du kommer klara? Ja. Ett uppdrag du känner att du egentligen inte hinner med? Absolut. Rätt som det är kommer du göra allt i din makt för att genomföra det och genomföra det galant, plötsligt är du orädd.
Alltid hjärtat före hjärnan. För en känsla är värd så himla mycket mer än en noggrant tänkt tanke, och man går miste om alldeles för många fina saker om man bortprioriterar det som känns bara för att det finns en risk att man blir ledsen.