Scrollar lite, läser någon avlägsen släktings status om vädret eller en ny spännande maträtt de provat, gillar någon kompis nya profilbild, och så dyker de upp; sakerna som får mig att vilja skrika av frustration och slänga mobilen, surfplattan och datorn ned för närmsta stup.
Jag pratar om Facebook-fenomenen som gått överstyr och fått egna liv.
Nummer 1: Spelinbjudningarna. De man får med jämna mellanrum, från samma personer, gällande samma tråkiga spel.
Jo, tack så mycket för inbjudan till Bubble Witch Saga, men skulle jag vilja spela det så kanske jag skulle ha börjat spela någon av de andra sextiosju gångerna du bjöd in mig, men som sagt, tack så hjärtligt.
Nummer 2: Dessa sidor du gillade när du var cirka tolv år och tyckte var så sjukt roliga, som min personliga favorit ”Alla vi som hatar när vi går ut ur huset och en kamel kastar en frysbox i huvudet på en”. Tro nu inte att jag lägger in en fet diss till denna genialiska humorform, nej, dissen är riktad mot att dessa sidor nu gör allt för att jaga likes och kommentarer.
Det mest extrema gällande detta är alla dessa bilder med text så som ”gilla om du älskar din mamma, ignorera om du vill att hon ska dö”. Då kan jag känna att det går lite överstyr.
Nummer 3: Sist, men inte minst, skulle jag vilja föra in ett nytt fenomen i rampljuset; de grupper som är inriktade på återbruk. Även om dessa sidor och grupper har en bra grundidé och det kan finnas guldkorn i form av sjukt smarta tips, har detta förvandlats till ett forum för vuxna människor som är lite för bittra och vill lägga sig i andras liv lite för mycket.
Bland tusentals inlägg innehållande ommålade möbler, cementtäckta handdukar och uteplatser gjorda av lastpallar (ja, lastpallar), ifrågasätts varje upplagd bild och personen bakom idéns värderingar och lämplighet gällande allt. När hen bara ville visa upp sitt hundkoppel med lås eller vad det nu var. Dessutom verkar gnäll överhuvudtaget vara ledordet för dem som känner sig manade.
Att de flesta återbruk som läggs upp dessutom inte alls är återbruk, och att hälften av de resterande är fula som skrutt, gör inte direkt att dessa grupper hamnar högre upp på min favoritlista.
Men, kära vänner, jag måste erkänna en sak. Även om dessa saker retargallfeber på mig i allra högsta grad, så kan jag inte hjälpa att jag inte avaktiverar notiser från Jellysplash, läser texten på varje bild eller går in i dessa grupper och läser kommentarer; för mitt i all irritation och all frustration kan jag inte sluta tycka att det är underhållande.
Man måste ju ha något att reta sig på, visst då?