Att våga gå mot strömmen

Det var sista lektionen fredagen innan lovet. Mentalt hade jag tagit lov för länge sedan och jag var mest där för att undvika en frånvaroanmälan, ni vet, så som man gör en fredag klockan tre när alla andra gått hem för länge sedan.

LINA LUNDBERG2015-03-05 19:57
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi hade en bokcirkel och pratade just då om hur man tolkade en särskild händelse ur boken. Det var då jag insåg att ingen annan tänkte så som jag. Inte ens nära. Och dessutom insåg jag att alla de andra tänkte på samma sätt.

Det är en speciell situation att hamna i det där. Att inse att du är en outsider, i alla fall i det ögonblicket. Att de andra kommit överens om en sanning, en som du inte håller med om. En som du utmanar med dina tankar. Det är då man måste ta ett beslut. Välja mellan att sticka ut, tänka annorlunda, visa att det finns andra sätt att se världen och stå ensam och ta risken att bli idiotförklarad och ifrågasatt, eller att tysta tankarna, följa med gruppen och acceptera det som sägs, trots att det gnager där inne att det du känner och att dina tankar kan vara något bra. Det är så lätt att ta den enkla vägen, att låtsas som att du aldrig varit annorlunda, som att dina tankar aldrig funnits. Det är betydligt svårare att höja rösten och ifrågasätta. Att gå emot strömmen, om vi ska vara så klyschiga.

Jag har aldrig varit den tysta typen. Aldrig varit en sådan som varit rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Aldrig varit den som varit rädd för att tänka annorlunda. Inte heller denna gång. Så jag höjde min röst och gav min version av historien. Jag startade en diskussion och fick dem att tänka till och ifrågasätta sin bild av det hela, precis som jag fått göra bara minuter tidigare. Att jag vågade öppna munnen och dela med mig av mina tankar gjorde att alla i rummet fick nya perspektiv på saker och ting, även jag själv.

Det är det som jag tycker är så underbart. Inte att just jag själv hade mod att väcka tankar och diskussion, men att det är något vi kan göra och att det kan bli så bra i slutändan. Att man kan utmana varandras tankar och synsätt och dela med sig av sådant som ett helt liv format till de referenserna man har just i det ögonblicket. Att vi har kraften att dela med oss och se in i varandras tankar, om än bara för att få en glimt av det som finns där. Det är det som utvecklar oss och som driver oss att bli bättre. Om vi bara vågar tänka annorlunda, om vi bara vågar sticka ut, gå mot normalen, då kan vi gå hur långt som helst.

LINA LUNDBERG

Läs mer om