Mattias Alkberg sjunger på sin senaste skiva att "alla är sämst" och även om alla partier så här i valtider vill övertyga oss om att de är bäst, så är det ganska många medborgare som drar alla politiker över en kam. De har tappat tron på politiken alternativt skiter i om det är vänster eller höger som styr landet. Ett relativt stort antal kommer att röstskolka hur mycket än partierna lockar och pockar.
Det är mycket lock och pock nu. Reformer och löften kastas ut som köttben. Vi ska minsann satsa mer på vård och skola än det andra blocket och räcker inte de egna löftena till så kan man alltid kasta skit på motståndarna. Argumenten är stundtals skamlösa, ja, rent av lögnaktiga.
Och hur mycket lyssnar egentligen politikerna på medborgarna?
Om 80 procent av svenska folket säger sig vara motståndare till vinster i välfärd och skola så borde det väl vara solklart. Så är det inte. Bara Vänsterpartiet är tydlig på den punkten.
I ett demokratiskt perspektiv är det ytterst märkligt och stötande.
När Annie Lööf ska försvara den ordning (oordning) som gäller i välfärden så försöker hon hävda att motståndet i själva verket är ett angrepp mot kvinnors rätt att förverkliga sig själva som företagare. Centerledaren vet givetvis att riskkapitalbolag med säte i skatteparadis är de profithungriga aktörer som utgör det verkliga problemet.
Eller ta synen på arbetslösa, sjuka och andra grupper som marginaliserats och hamnat långt från köttgrytorna. När Socialdemokraterna säger att de vill stärka dessa grupper så kontrar moderatledaren Fredrik Reinfeldt spydigt med att "sossarna vill återgå till det gamla bidrags-Sverige" .
Men det handlar inte om bidrag, har aldrig gjort. Det är försäkringar som vi gemensamt betalat för så att vi inte ska gå under om oturen/olyckan är framme.
Själv har Reinfeldt vunnit val på det han kallat jobblinjen, men de arbetslösa och särskilt då de unga har inte blivit färre.
Och när samme man pratar om att det inte finns några pengar till reformer så beror det snarast på alla miljarder som gått till skattesänkningar. Och mest har de som redan har fått.
Skattesänkningar eller mer pengar till vård, skola och omsorg borde alltså vara en given frågeställning för den som ska göra ett val på söndag.
Och Jimmie Åkesson kan tjata hur mycket han vill om migration och integrationsproblem, men i själva verket bygger hela politiken på misstro och avsky mot andra människor. Vi mot dom. Som om invandrare / flyktingar var en homogen grupp.
Det är bara att se hur många av SD:s förtroendevalda som har avskyvärda åsikter om andra människor. De som avslöjas rensas ut, men en av de värsta, Kent Ekeroth, tycks tryggt sitta kvar.
Den svenska kulturen ska värnas. Vad är det? Jag har inte ett piss gemensamt med SD:s stolligheter.
Att rösta på SD är i mina ögon samma sak som att sänka sitt människovärde. Så jag hoppas att alla goda människor röstar. Inte för att det är en skyldighet, utan för att det är en rättighet. Vi är trots allt så många fler än hatarna. Kärleken kanske inte övervinner allt, men den slår i alla fall undan benen på rasisternas förtrupper.