Älskade vecka innan lingonvecka

judith gustafsson2010-01-29 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mens. Det jobbiga ordet som de flesta killar blir ganska obekväma av medan vi tjejer får stå ut med det varenda månad. Man tror att mensen bara berör en 4-5 dagar varje månad men så är det verkligen inte. Det börjar redan en vecka innan lingonveckan; PMS-veckan. Veckan då ingenting i kroppen är som det ska. Brösten ömmar, sockersuget har aldrig varit svårare att hantera och humöret är allt annat än stabilt. Hjärnvätskan bubblar över, ilskna ord hoppar ut ur munnen och attackerar de människor man tycker om mest av allt utan att man själv hinner reagera.
Tårarna rinner hejdlöst nedför kinderna då teknikprylar som datorer och tv-apparater inte fungerar som man vill. Man grinar ännu mer när de olyckliga scenerna med hjärtskärande musik i slutet av filmen spelas, precis innan allt löst sig.

Hela kroppen skriker efter choklad i alla dess former och kategorier. Kladdig kladdkaka, nybakade brownies, chokladglass med chokladsås, chokladmuffins, Geisha, Dumle, Marabou och för att inte glömma den 70 procent mörka chokladkakan med smak av blåbär. Till och med chips, skrovmål, kex med ost, rostat bröd med apelsinmarmelad samt stora flottiga pizzor hinner man tänka och sukta efter.Allting som inte är nyttigt vill man vräka i sig.

Man känner sig trött, hängig, allmänt ful och ovanligt fet. Självkänslan ligger nerkörd i botten. Allt man gör/säger/skriver/har på sig är dåligt, duger inte till någonting. Det är inte omöjligt att man känner sig ovanligt osocial och helst vill man bara slå mobilen i bitar när alarmet ringer på morgonen som för min del, ironiskt nog, spelar Ted Gärdestads "Oh, vilken härig dag´". Att ligga kvar i sängen under det varma täcket med datorn i famnen och se alla sex säsonger av Sex and the city eller någon annan meningslös, men ack så underbar serie lockar mer än att gå upp till skolan. Orka träffa folk, orka göra sig snygg, orka ha på sig något annat än mjukisbyxor, tjocktröja och tofflor.

Något annat som gör att man vill stanna hemma i sängen hela dagarna är de ovälkomna gästerna som alltid dyker upp i ansiktet under denna deprimerande vecka. Hur mycket man än rengör ansiktet lyckas de ändå alltid titta förbi. Stora som små, röda som rosa, på näsan, hakan och på kinden. Alltid dyker de upp, alltid gör de ondare än andra finnar och a-l-d-r-i-g går det att göra helt osynliga med täckningsmedel.

Själva mensen med allt blod och värk i mage/rygg har inte börjat, men ändå har man varit deppig och finnig i flera dagar.

Är det bara jag som har tycker att det är lite orättvist mellan tjejer och killar?Förutom allt som har med mensen att göra så är det vår kropp som måste ta hand om graviditeten och dessutom måste vi trycka ut ungen ur slidan också. Om vi inte rakar benen och armhålorna kallas vi för groteska medan en kille får ha hur mycket hår som helst på kroppen och det är det ingen som reagerar på.

Vad har killarna för besvär? Skäggstubb som måste rakas? Stånd vid olämpliga tillfällen? Låter inte lika krävande som bröst, grova humörsvängningar och chokladsug. Fast vad vet jag. Jag har aldrig varit en kille men med veckor som dessa så önskar man ibland att man vore det ...
Judit Gustafsson
Läs mer om