Från serietecknade tvillingmamma, via redaktörskap på Veckorevyn vidare ut i författarlivet har jag följt Emma Hamberg. För mig står hon för färgrikedom. För att gapskrattande cykla genom ösregnet i stora klänningar och knalliga stövlar. För att fylla hemmet med knasiga second hand-fynd. För att bjuda in folk på spontanmiddag och obekymrat skarva med kylskåpsrester.
.
Hennes senaste bok ”Resten av allt är vårt” tar avstamp i livet efter skilsmässan från barnens pappa, som fick bestående hjärnskador från en vanlig influensa. Den handlar om att börja dejta igen. Om varm vänskap och om att livet kan vara svårt och krångligt ibland, men att det är okej ändå.
.
Och i det varma, lätt knasiga vill jag stanna. Jag är övertygad om att jag skulle känna mig som en lite härligare person om jag fick fira nyår med Emma och hennes vänner i lägenheten som hon kallar ”matriarkatet ovan träden”.
.
Nästa gång jag känner mig stressad över spontanbesök när hemmet är ostädat eller över något annat av livets alla små knivigheter ska jag stanna upp och tänka: Vad skulle Emma Hamberg ha gjort.
Det blir mitt nya mål. Att hitta min inre Emma.
.
PS. Just ju jobbar Emma Hamberg med SVT:s nya dramasatsning "Sommaren 85". Den har planerad premiär nästa år och beskrivs som en dramakomedi som utspelar sig i det lilla samhället Braxinge i Västra Götaland sommaren 1985. Tre generationer kvinnor, humor och starka känslor låter lovande!