Vi tar inte in naturen i adventspyntet och pappstjärnorna i våra fönster börjar vara limmade både vid ett och två tillfällen. Den garagefuktiga kartongen med tuschtexten ”Julsaker” blir lättare och lättare för var år. Och det där med alla lampsorter och varma och kalla och led och inte gör mig trött. Det är nästan omöjligt att hitta det där varmperfekta.
. .
Ändå tycker jag om adventstid. Tänker att det finns tid för att binda kransar och skapa julgrupper sedan i livet när vardagen inte är lika full. För jag tycker om, när det finns tid och inte tvång.
. .
Försöker formulera vad som gör jul i mig och kommer på: Slå in paket, pudra pepparkakskrydda på kvällsmaten med kvarg och hallon. Göra saffranstryfflar på keso och kokosmjöl. Lingonsmoothie. Köpa hem några hyacinter, tända ljus, elda i kaminen och låta Sveriges radios bjällerklangkanal stå på när vi är hemma. Årets julkalender på tv, med tretton minuters perfekt längd.
. .
Allt mer om julen tänker jag på andra. Att välja hur vi skickar en del av pengarna vidare till de som behöver bättre än vi har blivit en ny tradition.
I början av veckan åkte jag och fotografen Maria Johansson för att göra adventsreportage hos Emma Eklund och Magnus Odeblom. Efter ett tag inser jag att till den här gården gick jag och köpte ägg när jag var liten. Läs mer om deras jul här intill.