Hon och jag och isen

.
"Som att inga
synintryck finns
och kräver
uppmärksamhet."

Foto: Mari Gustafsson

Helgspalt2017-02-25 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Veckans kvällsjobb betyder morgontid utomhus. Jag och hunden går ut i det vita strax bakom halv nio. Tar skoterspåret ner till isen. Lånar en spark från sparkeringen (älsk på det!). Min heter Forstjärnberget, jag tänker att jag borde googla vart det ligger, och glider ut på fruset vatten.

.

Stortass springer snett bakom mig och landskapet är blekvitt och grått, i harmoni. Som att inga synintryck finns och kräver uppmärksamhet.

Det är hon och jag och isen. Sprickor, små gropar. Frusna luftbubblor.

Inget mer. Sparkens medar, ett viskande, strävt ljud. Mina andetag.

Och lika mycket som jag kan fråga mig varför jag bor på en plats med lång vinter och mycket mörker, så tänker jag att dessa stunder. Ibland är de allt som behövs. Ibland är de svaret på allt.

.

Här på Helg skriver Lisa Wallström om köksrenovering. Hemma hos mig är köket budgetrenoverat, och jag skulle inte byta ut vår gedigna trästomme i första hand.

.

Tre bästa i mitt kök:

1. Gasolspisen. Rolig!

2. Nya kyl/frysen som rymmer massor av grönsaker och glass och andra viktigheter.

3. Högtalaren. Kök och musik hör ihop.

Mari Gustafsson

Ålder: 38 år.

Familj: Min man Markus, vår dotter Siri och så den fyrbenta springaren Leslie.

Gör: Jobbar som journalist och featureredaktör.

I helgen: Jobbar jag som nyhetsreporter. Och ser Mello med familjen.

Bäst just nu: Doften av hundens mungipor. Förnimmelse av varm, fuktig soptipp.

Lyssnar till: Viktoria Tolstoys album "Meet me at the movies".

Läs mer om