Gör en intervju, personens sätt att uttrycka sig stannar kvar hos mig. Gång på gång återkommer jag till tanken. Om fler vore som honom. Då skulle världen vara en bättre plats.
Ibland när utanförvärlden känns hård och stor och inställd på att leta fel och misstag, då blir hinnan tunnare. En semikänsla av hudlöshet. Varför kan vi inte vara snällare?
.
Det är då ett slags skydd behövs. En osynlig bubbla av kryddig parfym. Kängor och fluffigt tyll. Svart mot blekrosa. Stålhätta och ballerina, stark och skör på samma gång.
Stillheten får ta plats, och skrattet. Att hålla den långhåriga vackerhjärtade dottern i famnen och skratta åt ett tv-program helar. Likaså att låta hunden pussa ansiktet, tills inget smink finns kvar.
Att inte låta världen komma åt en, för en stund.
.
Jag tänker att det är så vi är, utan alla lager. Starka och sköra på samma gång.
.
Här på Helg handlar det om föräldraskap i dag, ett ämne som vi klurar på att göra regelbundet återkommande. Och så skriver Alexandra Andersson krönika. Hon är grym på att hitta formuleringar och sammanhang som når hela vägen in.