På tisdag firar världen Alla hjärtans dag. Mina mejlkorgar fylls med ämnen som "Gör dig redo för Alla hjärtans dag", "Shop in the name of love" och "Dresses for Valentine's day". Och kanske låter det bittert – jag ser det snarare som ett nyktert konstaterande – men den officiella kärleksdagen firas en vardagsgrå tisdag i februari. Hur många orkar ta på klänning, måla röda läppar och gå på restaurang? Vi är mitt inne i läxor och jobb och Vabruari.
.
När jag kokar ner det hamnar jag i diskrepansen mellan myten om alla hjärtans där rosbladen fladdrar och romantiken är upphöjd i tio och vardagen där ett handritat kort från förskolan är det man kanske får. Att bilden av dagen och verkligheten sällan går ihop.
.
I advent öppnade vi i min familj Friends "Snällkalender" (även kallad en bootcamp i snällhet) och jag tänker på den. Att ett hej till någon vi inte brukar hälsa på, ett rart sms till mormor eller en överraskning till brevbäraren kan vara precis det man mäktar med och det som faktiskt värmer lite extra. För övrigt var Snällkalendern ett bra verktyg för att reflektera kring vilka signaler man sänder ut och hur en liten gest kan förändra.
Ni vet, det stora i det lilla och så vidare.