Det finns morgnar då natten gått i en fingerknäppning. När ryggen krampar och barnets skolfrisyr tar extra lång tid att få ihop och gummisnodden går av. Det finns morgnar då husnyckeln gått upp i rök och man får vända om för att hämta regnstället efter några tramptag ut på gatan.
Men det finns också morgnar som magiskt öppnar sig i stillhet.
.
En sådan vardag-klockan-sex har dimmat rullat in redan kvällen innan. Min dotter är småsjuk och ska stanna hemma med sin pappa. Plötsligt har jag bara mig själv att ansvara för.
Äter frukost och tittar ut över det mjölkvita som sveper in äppelträden i bleka färger.
Tar kameran i handen och går ut i trädgården en stund. Rullar sedan ut yogamattan och andas igenom ett stilla pass på tjugo minuter. Så gör jag mig klar och cyklar till morgonmötet. Med själen glad av fotografier och morgonyoga.
Fint sätt att börja en arbetsvecka, i mjölkigt vitt och medvetna andetag.
Den morgonen väljer jag att minnas.
.
Just nu!
Läser: En bok om hockey (!). Fredrik Backmans "Björnstad".
Gör: Ska springa Myrsyran i Kiruna. Enligt uppgift har banläggarna gjort sitt bästa för att vi deltagare ska bli blöta, utmattade, skitiga och glada med syra i hela kroppen.