Vi hoppar fram till gymnasietiden, där jag hade en från-tårna-engagerad lärarinna. En sådan som öppnade världen och räddade en på något vis. Anki var den första som pratade med oss om jämställdhet och feminism. Om strukturella orättvisor i samhället.
Då förstod jag inte mycket, kunde inte relatera. Som om en massa små gångar i hjärnan ännu inte hade kopplats ihop. Men hon gav mig något att falla tillbaka på, som gjorde att jag förstod.
Senare.
.
Och tänk så många män-niskor som ännu inte kopplat ihop. Som tycker att det är besvärligt, som vill jämställa den internationella kvinnodagen med mors dag eller alla-hjärtans. Göra den harmlös.
Den 8 mars ska inte fira kvinnan, utan uppmärksamma ojämnställdhet och kvinnors situation världen över.
.
Ärligt talat, det känns ju ganska tjatigt att dagen ens behövs. Att jag skriver det här.
Egentligen borde vi bära åttan i åttonde mars liggande, som ett slags osynliga glasögon hela tiden.
.
Här på Helg reser vi vidare. Den här gången har jag intervjuat Vagabonds redaktionschef Fredrik Brändström. Och så påbörjar vi miniserien "Nyfiken på ..."