Det var fantastiskt att börja 2016 med ett tydligt mål: Att träna tillräckligt för att kunna springa mitt livs första maraton. När jag blickar tillbaka på året känns det som att det går en skarp linje i juni. Året är uppdelat, pre och post maraton.
.
Jag gillar att ha träningen strikt uppstyrd och genomförde alla pass i minsta detalj. Intervaller på löpband som långpass i slasksnö. Sprang loppet med en fantastisk känsla av livsglädje och lust. Njöt av mina Mizuno-skor mot innerstadens asfalt.
.
Mitt maratonlopp är kanske det bästa träningspasset någonsin och ett livsminne. Efteråt har jag tränat, minst lika ofta, men helt annorlunda. Starkare har jag blivit och bättre på att stå på händer också. Men jag saknar tydligheten med att ha ett konkret mål. Det är svårt att pressa fram, det måste liksom komma inifrån.
Min dröm om New York maraton lever kvar men några större planer för 2017 har jag inte. Det kanske också räcker, ibland?
.
I dag på Helg tar vi hjälp av en personlig shoppare för att få tips inför klädseln till nyårsfesten. Och på nästa sida berättar två personer som varit med på Helg under året om hur deras år varit. Dessutom gräver vi i arkivet och så gillar jag Åse Borgeryds tvist på nyårslöften. Läs hennes krönika och känn efter själv.
Ha en fin kväll, och ta hand om dig.