Äppelblom

Mari Gustafsson skriver om en bitterljuv känsla av att inte kunna ta in naturens skönhet.

Äppelblom.

Äppelblom.

Foto: Mari Gustafsson

Helgspalt2017-06-17 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Naturen knäppte med fingrarna och vips var allt grönt. Som om alla knoppar härbärgerat sin livslust och darrande väntat på att få explodera med värmen. Den kan kännas overklig att ta in, den där fullödiga grönskan runt omkring.

.

Vissa år har jag cyklat genom allt det vackra, men känt glaskupan över mig. När livet i övrigt gjort för ont, har det varit bitterljuvt att konstatera, att det är vackert, men jag kan inte njuta.

.

Den här veckan, sida vid sida med dansföreställningar, sommarfester och examenshögtid, blommar våra äppelträd mer än någonsin.

En som fångar den svenska sommarsjälen i vanlig anda är Ernst Kirchsteiger. Han ska tassa barfota i ett rött hus med vita knutar och även om jag inte blir lika inspirerad längre är det som om sommaren och Ernst hör ihop, precis som sommaren och sommarlovsmorgon på tv.

.

På tal om äpplen, böcker på temat:

"Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson

"Äppelblom och ruiner" av Marianne Ahrne

Böckerna om Madicken av Astrid Lindgren

"Apple från insidan: Hur världens största, mest beundrade och hemligaste företag egentligen fungerar" av Adam Lashinsky

"När äppelträden blommar" av Jakob Ringbom

Mari Gustafsson

Ålder: 38 år.

Familj: Min man Markus, vår dotter Siri och hunden Leslie.

Gör: Jobbar som journalist.

Tränar: Löpning, lite styrketräning, snabba svettiga program och lite yoga.

I helgen: Går vi på restaurang och firar vår dotters examen. Planerar midsommar.

Läs mer om