Kanske är du en av de lyckliga Teliakunderna som i veckan fått ett sms som låter som ett försenat aprilskämt. Ett sms som berättar att surfen för vissa abonnemang är gratis när du kollar dina Sociala medier, från och med nu och tills vidare.
Kanske tycker du att det är helt fantastiskt, för nu slipper du använda upp hela din surf till matlagningsvideos på facebook och kan scrolla Instagrams flöde i all evighet. Visst är väl gratis gott, men tänk om det kommer med en dålig eftersmak?
Erbjudandet gäller dessvärre inte alla Sociala medier. Bara sex stycken, faktiskt: Facebook, Twitter, Kik och Instagram bland annat, några av de appar som har redan idag har störst spridning i Sverige. Väldigt många är positiva till det, kanske främst de som själva fått fri surf, men det finns negativa röster också.
Det pratas om nätneutralitet, som kortfattat betyder att nätleverantörer inte borde få prioritera trafik. Deras jobb borde helt enkelt bara vara att förse sina kunder med internet utan att styra vad det används till, med undantag för skadliga och olagliga sidor.
Telia är inte först med att dirigera deras kunder till vissa appar och tjänster. I höstas gjorde operatören Tre samma sak, fast då var de musiktjänsterna Spotify, Deezer och Tidal det gällde. Tre appar som, precis som de som ingår i Telias erbjudande, är väldigt stora inom sitt område.
Det är ingen slump att Telia och Tre har valt just dessa appar. Alla har de stora företag bakom sig, företag som har råd att betala internetleverantörerna för att prioritera trafik till deras tjänst. Det i sin tur leder till att dessa företag kommer att växa sig ännu större, på bekostnad av mindre företag som får det mycket svårare att etablera sig.
Som en liten påminnelse (eller är det en varning?) avslutar Telia sitt erbjudande med ett villkor för dig som vill surfa gratis på sociala medier. Det gäller nämligen bara ”om du lovar att vara schysst” – som en del i deras kampanj mot näthat. Ett välmenande ställningstagande, men det kan även tolkas som början på en tid där internet styrs av företag. För vem bestämmer egentligen var gränsen för att vara schysst går?
Jag betraktar detta spektakel med en skräckblandad förtjusning. Fri surf på sociala medier är nog en sak vi alla gläds åt, men ska verkligen internetleverantörerna ha så stor makt över sina kunder? Vad händer om, eller när, vissa hemsidor som inte samarbetar med leverantörerna förbjuds? Telias och Tre’s första, staplande steg från nätneutraliteten gör det svårt att vända om.