Det var därför en smula förvånande när vi fyra 90-talister från Piteå för en vecka sedan blev tillfälliga ägare av en Nissan El Grande årsmodell 2000 med fyra bäddar och gasolkök i kofferten. Framför oss ligger en kustremsa längs Australiens östkust på ungefär 300 mil med Carins i norr som slutstation. Vår egen text till Bo Kaspers Orkesters "Tusen mil" har blivit riktmärket för resan.
Gabriel är den mest rutinerade i sällskapet och dirigerar oss andra fram under våra första stapplande steg som campare. Jesper är den modige som utan rädsla gav sig på att byta den första gastuben. Amanda är den som tänker logiskt och kommer fram till lösningarna. Jag är den utbildade kocken som föreslår ett besök på närmaste McDonalds när stormiga vindar slår ut vårt gasolkök.
Trots att man lever på ett litet utrymme, det är ständigt 24 kilo sand på bilgolvet, vi råkade hälla saltvatten i vattentanken, en rödlampa på displayen vid ratten har kommit och gått, luftkonditioneraren inte fungerar i baksätet, en oavbruten uppfriskande doft av fötter.
Trots det så har vi bara de senaste dygnen fått uppleva saker från små kustvägar och mindre orter vi annars aldrig skulle fått se. Den känslan är oslagbar och min absoluta definition av frihet.