Duktiga flickor med skräck att misslyckas

GÄSTKRÖNIKA 
Julia Blind, 16 år, går spetsutbildning dans på Strömbackaskolan. 

Jag är självlärd samisk hiphop-dansare och slam poet. Jag brinner för samhällsproblem och skriver debattartiklar, krönikor, romaner, noveller, dikter och slam poetry då jag inte dansar. 

Jag skriver för alla duktiga flickor som svettas blod och känner sig som en köttslamsa inombords, för att de har drillat sig själva till att bli varmblodiga plugghästar.

GÄSTKRÖNIKA Julia Blind, 16 år, går spetsutbildning dans på Strömbackaskolan. Jag är självlärd samisk hiphop-dansare och slam poet. Jag brinner för samhällsproblem och skriver debattartiklar, krönikor, romaner, noveller, dikter och slam poetry då jag inte dansar. Jag skriver för alla duktiga flickor som svettas blod och känner sig som en köttslamsa inombords, för att de har drillat sig själva till att bli varmblodiga plugghästar.

Foto: Fotograf saknas!

GÄSTKRÖNIKÖR: Julia Blind2015-04-23 19:36
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

¨En duktig flicka är en tjej som har så höga krav på sig själv att man får svindel, hon finns alltid där för alla som någonsin har behövt henne, hennes självbild är endast uppbyggd på hennes prestationer, hennes ambition är att hinna och kunna göra allt, hon vill inget hellre än att uppnå perfektion och hennes absolut största skräck är att misslyckas.

De duktiga flickorna är briljanta i skolan – de benämns som typiska MVG-elever, men trots det är de aldrig nöjda. Jag minns att jag själv kunde få dödsångest av att få B på ett prov, eller att jag gnällde hål i öronen på mina kompisar när jag ifrågsatte varför man inte kan få högre betyg än A. Man vill vara den perfekta tjejen, dottern, systern, eleven, flickvännen, kompisen och människan.

Exempel på fula saker duktiga flickor säger till sig själva: ”jag är inte bra nog”, ”ingen kan älska mig”, ”jag måste bli bättre” och ”jag är alldeles för dålig”. I den duktiga flickans hjärna är logiken så att man måste vara snäll och hjälpsam med ALLA för att förtjäna kärlek, och om man inte är det så är man värdelös.

Många duktiga flickor blir applådpundare, som MÅSTE duscha i bekräftelse i någon form för att kunna bli ”hög” på acceptans, och således få bättre självförtroende. Vissa blir likes-jägare på diverse sociala nätverk, medan andra – som jag själv, blir teaterapor av säregen kaliber – bara för att man inte kan ge den acceptansen åt sig själv.

Den duktiga flickans värsta fiende är kritik. Kritik känns som ett dödshot, istället för utvecklingsmöjligheter. För varje gång jag har fått kritik, har jag dragit åt mina mentala tyglar lite till, och lite till. Till slut kan man nästan varken röra sig eller andas, för att tyglarna sitter så tight.

Kraven som man har på sig själv är skyhöga, och man spöar sig själv mentalt till sådant fördärv att man blir en emotionell köttslamsa och gråter blod inombords – men utåt sett är man en käck mänsklig version av hej-hej-allt-är-bra. En frustration byggs upp, för att ”hallå! Jag är en duktig flicka och jag är snäll med allt och alla och jag får minsann bra på proven!” Man försöker vara så perfekt som möjligt, att man blir ursinning när saker inte går som man hade tänkt. Duktiga flickor drabbas av depressioner, kronisk ångest, ätstörningar, prestationsångest och kronisk stress. Ett kontrollbehov utan dess like utvecklas också.

Duktiga flickor är starka och enormt kompetenta kvinnor – men deras självbildspegel är förbytt mot en Lustiga Huset-spegel, som gör att man ser helt snevriden ut. De har drillat sig själva till att bli varmblodiga plugghästar. Själv är jag trött på vara rädd, jag vill vara fri – inte en duktig flicka.

Snälla ni, bli inte duktiga flickor för allt i världen – det ställer till med så mycket elände och lidande.

Julia Blind

Läs mer om