Mina föräldrar är från Iran och elva år har gått sedan jag besökte deras tidigare hemland sist. Jag har många fina barndomsminnen från mina sommarlov i Iran. Tills jag fyllde nio år och enligt lag var tvungen att bära slöja. Så den sjätte oktober i år satte jag mig på flygplanet tillbaka till mitt ursprung.
Fem minuter före landning ser jag hur alla kvinnor börjar dra på sig slöjorna och jag gör likadant. På flygplatsen möts jag av mormor som jag senast träffade i USA för närmare fem år sedan, samt min moster som jag inte sett sedan jag var fem år.
Klockan är fyra på morgonen när vi är framme i lägenheten och mormor visar mig upp till mitt sovrum. Utsikten är magisk, från mitt fönster ser jag hela staden lysas upp från alla gatlyktor. Jag får ha hela övervåningen för mig själv och hemma i lägenheten får jag klä mig hur jag vill.
Internet är inkopplat i lägenheten under där moster bor, hon informerar om att jag är välkommen att komma ner och använda det när jag vill. Hon visar vilken applikation jag ska använda mig av för att hacka mig in på sidor som facebook och instagram som annars är blockerade.
Morgonen därpå vaknar jag och hör ljudet av böneutropet flöda över staden, ett ljud som väcker gamla minnen. Mormor har dukat upp frukost åt mig och teet som dricks efter varje måltid står framme i vanlig ordning.
Jag inspekterar snabbt mormors nybyggda lägenhet, den är mycket stor och modern med orientaliska detajler. I lägenheten finner jag bilder på alla mina kusiner, mina syskon samt mig själv. De flesta är sparade från våra facebookprofiler, vilket jag finner roande.
Efter frukosten börjar mitt äventyr. De första tre dagarna spenderas i städerna Karaj och Teheran. Jag får se ett av alla shahens gamla slott, trängas på basar och äta persisk mat i mängder. Shoppa flera kilo nötter av olika slag, titta på guldsmycken och åka tunnelbana med separata tåg för kvinnor och män, fyllda med försäljare som säljer allt från smink till synålar.
Tre dagar går fort och så befinner sig mormor och jag på flygplanet som ska ta oss från huvudstaden till min mors hemstad Shiraz. Där möts vi av min mors släktingar och alla är väldigt gästvänliga mot mig. Under mina tre sista dagar i Iran, hinner vi besöka cirka femton platser. Tre sevärdheter har satt spår i mitt hjärta:
Bageh Ehram, en vacker park med en stor byggnad. Jag blir förbryllad över alla turister som är där. Själv trodde jag inte att Iran tog emot turister.
Arge Karim Khan, en mäktig byggnad från 1766 och som i perioder använts som fängelse. Sedan 1977, då det renoverades, är det ett museum öppet för allmänheten.
Perspolis, eller på modernt persiskt språk Takhte Jamshid. Ruinstad som en gång var huvudstaden av Persien, med mäktiga slott som byggdes år 521 f.Kr. av Dareois I. Idag är denna stad på UNESCOs världsarvlista och även här fann jag många turister. På ruinväggarna och pelarna kan man skåda allt från hästar till soldater och hur folk vandrade från andra länder med gåvor åt kungen. Även gamla skrifter finns bevarade.
Med mig till Sverige efter sex intensiva och roliga dagar i Iran, packade jag med mig många erfarenheter, nya bekantskaper, och en hel del funderingar kring mitt ursprung.
Efter att ha fått frågan ”Skulle du kunna tänka dig bo i Iran?” var jag med en liten glimt av sorg i hjärtat tvungen att svara
”Nej, jag är svensk och det är i Sverige jag hör hemma, jag värdesätter min frihet och jag är så tacksam att mina föräldrar inte stannade kvar i Iran om än det är ett vackert land utan dess like.”