Under 2016 har jag tagit körkort och fyllt 18. Det är två tydliga tecken på vuxenhet. Körkortet för att du (om du inte bor i en storstad) har makt över vart du befinner dig och anses därför vara en del av samhället. Att fylla 18 räknas som vuxenhet av uppenbara skäl, eftersom det materiella och ekonomiska ansvaret lämnas över till dig. Jag har tänkt på två saker ju närmare vuxenlivet jag kommer. Nämligen mognad, och aktning för auktoriteter och myndigheter.
De senaste åren och framförallt den senaste tiden har jag iakttagit någonting. För mig så är den här upptäckten helt revolutionerande. Den öppnar ett stort antal möjligheter, och det har fått mig att se världen på ett annat sätt. Iakttagelsen är att proffsigheten, överheten, och perfektionen som vuxenvärlden alltid har tett sig inte riktigt är på samma nivå som jag upplevt det.
När jag var liten, från när jag var sex år fram till nu ungefär hade jag alltid stor respekt för vuxenvärlden. Det var som att alla vuxna var oändligt allvetande, hade makt över mig och alltid talade sanning. Ni vet, överallt. På skolan, hemma, på tv, i tidningar, i affärer, you name it. Mycket av det här lever kvar in i vuxenlivet, men då har den utvecklats till respekt för myndigheter, företag och kavajklädda män och kvinnor i överlag.
Men sanningen är den att alla ”proffsiga” individer bakom sin mask är helt vanliga personer som du och jag, och att även de har mänskliga faktorer samt gör misstag. Den här insikten har fått mig att känna mer makt över mig själv och min omgivning. Gränsen mellan den ”riktiga världen” och min värld har varit ett luftslott.
Någonting som det däremot råder en del oklarheter kring när det gäller vuxenhet, är mognad. Vad är mognad? Någonting jag ofta hört är olika varianter av ”det finns 22 åringar som beter sig som 13 och 13 åringar som beter sig som 22”. Jag kan starkt relatera till det här, då jag själv har sett levande exempel som styrker hypotesen.
Det som menas med det här påståendet är givetvis inte att man syftar på människans fysiska mognad, utan man syftar på människans karaktäristiska mognad. Det jag däremot är osäker på är huruvida en människas mognad har med åldern att göra eller med människan i fråga att göra. Stannar en del människor i mognadsprocessen, eller är de bara rädda för att utvecklas?
Där har ni det. Två intryck från ”riktiga” världen. Människor är inte alltid så mogna som man tror att de är, och vi har för hög aktning för och auktoriteter myndigheter.